Septemberlördagens gråväder annonserar att hösten anlänt till Kövra i södra Oviksbygden, vid jämtländska Storsjöns västra strand. Den stora gräsplan som omgärdar gamla kapellet från 1873 och det nyare från 1925 fylls av bilar. Inne är det också kyligt, eftersom den gamla murstocken inte tillåter att man eldar i kaminen. Men temperaturen stiger i takt med att bänkarna fylls av jubileumsdeltagare.
Kanske är denna rappade timmerbyggnad den äldsta gudstjänstlokal i landet som fortfarande brukas av den frikyrkoförsamling som en gång byggde den. Om väggarna kunde tala skulle det bli ett saligt brus från otaliga möten under halvtannat sekel, men nu får vi nöja oss med att via rollspel möta två av dem som haft sitt andliga hem här.
John Ongman, gestaltad av Anders Silfverdal, berättar om sin livsresa från grannbyn Gisselåsen, om hur han en marsdag 1864 döpts i Storsjön, i en upphuggen isvak. Vidare om de två decennierna i USA, där han bland annat grundade den första svenska baptistförsamlingen i St Paul, Minnesota.
”Men varför återvände du inte sedan till den här bygden, där du hade dina rötter?” frågar journalisten Lisa Hansson, som agerar intervjuare.
”Min kallelse var att bosätta mig och verka i Örebro”, förklarar Ongman med stort allvar. Att bli pastor i baptistförsamlingen där, att grunda Missionsskolan för utbildning av predikanter och missionärer, att öppna dörrar för kvinnliga evangelister – inte minst det sistnämnda var en viktig gärning, tillägger han och citerar hur det pratades om ”Ongman och hans flickor…” Och så grundade han Örebromissionen, som länge utgjorde en del av Svenska baptistsamfundet, och som några år efter Ongmans död blev ett eget samfund.
Men församlingen i Kövra stannade kvar i baptistsamfundet. Här bedrevs under många år en omfattande verksamhet, från det att församlingen bildats 1859. I en minnesskrift från 1909 berättas att dittills 319 personer hade blivit döpta, samt att därav ett hundratal (!) hade utvandrat till Amerika.
