Vi möts i Luleå Missionskyrkas nyrenoverade församlingssal. Vid ett gudstjänstbesök såg den EFS-aktiva Bertil Mannesson saker här som värmde hans hjärta: goda exempel på ljud- och akustikförbättringar som kan göras i kyrkor. Vi pratar även om hur man rent mellanmänskligt kan underlätta kommunikationen för och med personer med hörselnedsättning.
– Att höra sämre tillhör åldrandet och är helt normalt. Hörselskadade personer har svårare att höra men i övrigt är det ingen skillnad. Vi kan alla hjälpas åt för att underlätta hörandet.
Det sprudlar om Bertil när han pratar om sitt favoritämne.
– Jag är så nördig i det här, skrattar han och tillägger att ju mer han lär sig om ämnet desto mer intresserad blir han.
Hur började ditt hörselintresse?
– Det började när jag vikarierade som skötare för bland annat en dövblind kvinna. Jag noterade hur hon och tolken kommunicerade och började direkt en kurs i teckenspråk. En dag tecknade jag mitt namn i den dövblindas hand – och hon sa mitt namn högt! Det var fantastiskt! Att nå fram där man inte vanligtvis når fram är en ljuvlig känsla!
Man får inte glömma att det är enklare för oss andra att anpassa sig än det är för hörselskadade att höra bättre.
Bertil utbildade sig till speciallärare för döva och hörselskadade och sedan till folkskollärare innan han blev hörselpedagog.
– Jag har älskat mitt jobb! Det har varit så roligt att få lista ut hur man ska förbättra kommunikation mellan människor. Vi är inte skapade till att vara öar utan till gemenskap med varandra.
