Situationen i området har varit spänd under en längre tid, då den enda landförbindelsen mellan enklaven Nagorno-Karabach och Armenien varit blockerad under nio månader. Situationen i Nagorno-Karabach, som har en etnisk armenisk befolkning, är kritisk med brist på både mat och mediciner. Nu kommer också rapporter om att azeriska styrkor genomför artilleri- och drönarattacker mot mål inne i enklaven. Enligt uppgifter ska civila ha dödats när centralorten i enklaven, Stepanakert, beskjutits. Azerbajdzjans regering har kallat insatsen för en anti-terror-operation och krävt att enklavens självförsvarsstyrkor kapitulerar. EU har vädjat om eldupphör.
Nagorno-Karabach ligger inom Azerbajdzjans internationellt erkända gränser, men har sedan kriget 1991 kontrollerats av armeniska styrkor. Azerbajdzjan återvann dock stora markområden under kriget 2020, och har som mål att återta kontrollen över hela enklaven.
”Azerbajdzjan har ett stort militärt övertag, och Armenien kan inte skicka in sin egen armé för då skulle det ses som om man gick in i Azerbajdzjan”, säger Svante Lundgren, forskare vid Lunds universitet.
Armenien har fram tills alldeles nyligen varit medlem av den ryskdominerade försvarspakten CSTO, men har nu signalerat att man vill begära utträde. Många armenier är djupt besvikna på de ryska fredsbevarande trupperna som skulle bevara den bräckliga freden i området, då Ryssland till exempel inte ingripit och hävt blockaden.
Regeringen i Armenien har därför orienterat sig mot västvärlden och nyligen bjudit in amerikansk militär, vilket förargat den ryska politiska ledningen.
”Den armeniska ledningen har ju hoppats på att den demokratiska utvecklingen skulle göra att västvärlden och USA gav Armenien stöd, men hittills har det bara resulterat i ord”, säger Svante Lundgren.
Armenien befinner sig i en mycket utsatt position, då landet i praktiken saknar betydande allierade. Azerbajdzjan å sin sida har nära band till Turkiet och dessutom ett viktigt avtal om att leverera naturgas till Europa, ett avtal som EU:s ledning inte vill riskera att det bryts.
Många armenier är rädda för nytt folkmord. Svante Lundgren har armeniska vänner som nu ser med stor oro på händelseutvecklingen i regionen.
”De är upprörda och besvikna över att omvärlden inte gör någonting”, säger han.
Det armeniska folket upplevde ett folkmord i det Osmanska riket för drygt hundra år sedan. Detta lever kvar som ett kollektivt minne bland armenier, som nu fruktar att den kristna befolkningen i Nagorno-Karabach ska lida under en azerisk invasion. Svante Lundgren ser också stora risker för att en azerisk invasion kommer leda till folkrättsbrott.
”Jag tror inte att man främst vill döda den armeniska befolkningen, man vill nog hellre fördriva dem. Det ser bättre ut internationellt”, säger han.
