Efter ett halvsekel har kören Reflektera återförenats. Under åren som kören fanns, mellan 1973 och 96, har runt 300 korister varit med. Nästan hälften är alltså på plats. Detta är nostalgi på högsta nivå, säger Annica Wessman. Jätteroligt, faller Lennart Åsebrant henne i talet.
En gammal kör fick ny riktning. Båda var med från start. Ja, till och med före start. För körer har det funnits länge och många i Equmeniakyrkan i Hovslätt. Det som hände 73 var att en gammal kör fick nytt namn och ny inriktning. Det blev ett nytt sound, en nytändning, konstaterar Anders Claesson, initiativtagare till återsamligen.
Bakom det nya ”soundet” stod en annan Anders. Ekström. Då student på musikhögskolan i Göteborg. Han grep sig an uppgiften med energi. På fredagskvällarna dök han upp i sin lilla röda Fiat för repetitioner, minns Annica. Inte sällan hade han med nya arrangemang i kappsäcken. Det hördes när Anders varit framme och ”pillat”. Att göra arrangemang är något jag brunnit för, säger Anders Ekström själv.
Mycket riktigt står hans namn som arrangör bakom de flesta av de 15 sånger som kören framförde under sin konsert på lördagskvällen den 16 september. En har han skrivit helt själv för övrigt – men just namnet Reflektera. Kören hade ungdomlig inriktning. Till musikval. Mycket influenser av pop, rock och jazz. Att två låtar av Ingemar Olsson står på jubileumsprogrammet är ingen tillfällighet. Och till ålder. Gränsen nedåt var 15 år (Annica Wessman fick dispens; hon började som 14-åring). Kören blev en livsstil, starka vänskapsband knöts och par bildades, säger hon. Vi hade konserter ibland varannan vecka, minst en gång i månaden, berättar Ekström.
Totalt blev det uppåt 300 framträdanden under åren Reflektera fanns. Mest turnerade kören i södra Sverige. Dalarna blev nordligaste utposten. Man var också utomlands. Resan till Finland 1974 var en höjdpunkt, säger Lennart Åsebrant. Ibland tre framträdande per dag. Samt sauna varje kväll. Ett problem under turnéer kunde vara körens storlek. Inte sällan var man fler än de som satt i församlingen, det blev väldigt högt i små missionshus. Ibland såg de någon äldre tant smyga iväg.
På 80-talet var Reflektera som störst med över hundratalet medlemmar. Många kom från Jönköpings expanderande högskola. Under åren hann kören också sätta upp tre musikaler. En skriven av Ekström. De andra av Per Harling respektive Tomas Boström. På lördagskvällen under jubileumskonserten fylldes kyrkan, 360 dök upp för att lyssna på återuppståndna Reflektera. Det var magiskt hela kvällen, säger Ekström.
Kvällen blev viktig för honom personligen också, men ur en annan synvinkel. För tio år sedan drabbades Anders Ekström av en stroke. Högersida förlamades. Han var mitt i arbetet som musiklärare på Per Brahe-gymnasiet i Jönköping. Nu är detta över, tänkte jag. Det blev en chock.
Men sakta, sakta tog han sig tillbaka. Började öva piano med nybörjarböcker. Två är efter stroken fick han Olle Widestrand-priset. Då var han tvungen att framträda. En kör sattes ihop och det blev konsert. Till priset av en enorm trötthet. Men musiken fick honom att komma tillbaka. Inför jubileumsdagen – än mer ansträngande – hade han sina dubier. Hoppas att jag klarar det, men det gick faktiskt.
Idag är han pensionär och en av ledarna för kyrkans vuxenkör. Musiklivet har alltid varit en hörnpelare i församlingens verksamhet. Litet dystert konstaterar han att det idag inte är riktiga körtider nu. Istället är det lovsångsteamen som regerar i stora delar av frikyrkligheten. Jubileumsdagen är ett tack till Anders! Säger den andre Anders. Med efternamnet Claesson.
