Det är i dagsläget mycket oklart vad som sker i enklaven Nagorno-Karabach, som befolkas av etniska armenier. Enklavens självförsvarsstyrkor har kapitulerat efter att ha blivit attackerade av Azerbajdzjans militär. Ett avtal som eldupphör ska ha förhandlats fram med hjälp av de ryska fredsbevarande styrkorna som finns på plats.
Azerbajdzjans agerande har kritiserats av bland andra USA och Frankrike, men några sanktioner har inte införts. Flera EU-parlamentariker uttalade igår kritik mot det som de uppfattade som europeisk passivitet inför det faktum att Azerbajdzjan före attackerna genomfört en nio månader lång blockad av Nagorno-Karabach.
– Vi kunde inte förhindra den attack som vi förstod var på väg, sa Nathalie Loiseau, som tillhör partiet Renew Europe, under debatten i EU-parlamentet.
I Sverige berörs människor med armeniska rötter av striderna. Natali Arzoumalian är aktiv i Armeniska apostoliska kyrkan i Stockholm, som försöker att möta den oro och ångest som väckts hos många.
– Människor behöver prata av sig. Vi tänker att vi kan ha bönestunder digitalt, för alla sitter ändå uppe och på nätet försöker följa vad som sker. Många sover knappt alls, säger hon.
Armenier, tillsammans med andra kristna grupper, utsattes för ett folkmord i nuvarande Turkiet för drygt hundra år sedan. Även om de som upplevde dessa övergrepp inte längre kan berätta om dem så lever minnena kvar hos deras barn och barnbarn.
– Min farfar var sex år när det skedde, han överlevde och kunde fly till Libanon. Så det är inte så långt ifrån mig själv. Nu sker det igen, säger hon.
Många har kontakter i enklaven, som av armenier kallas Artsach.
– Även om inte jag är från Artsach så känner alla någon därifrån eller har släkt där, säger hon.
