De följeslagare som fanns på plats på Västbanken fick återvända till Sverige efter Hamas terrorattack. I dagsläget är det oklart när nya följeslagare kan vara på plats. Det är definitivt många osäkra faktorer just nu. Samtidigt kvarstår behovet av internationell närvaro på Västbanken. Vi hör från följeslagarprogrammets lokala personal på plats att läget är väldigt spänt, säger Sarah Mossop, som är samordnare för följeslagarprogrammet.
Regeringen har aviserat en översyn av biståndet till Palestina, och fram till dess att den utredningen är färdig så pausas utbetalningarna. I väntan på att översynen är klar så fortsätter vi arbetet enligt plan, för att vi ska kunna vara beredda att skicka ut följeslagare när situationen tillåter det. Men det kan tidigast göras efter årsskiftet, säger hon.
Sveriges kristna råd är huvudman för följeslagarprogrammet, och man följer noga utvecklingen i området. I förra veckan uppmanade Sveriges kristna råd till eldupphör och att parterna måste att skydda civila. Det borde inte vara kontroversiellt att kyrkorna envist fortsätter att hävda att krig och våld inte kan vara rätt väg, säger Sofia Camnerin, Sveriges kristna råds generalsekreterare.
Vi måste ge odelat stöd till den judiska gemenskapen, men också lyfta fram palestiniernas situation och deras rätt. Hon är medveten om att det kan finnas andra ståndpunkter i vissa församlingar och kristna sammanhang. Men här utgår vi från internationell rätt, och säger inget annat än det som Kyrkornas världsråd har sagt. Vi lyfter fram att civila alltid ska skyddas, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att vara balanserad. Sveriges kristna råd har fördömt Hamas terrorattack, och kräver att de kidnappade israelerna ska släppas. Vi måste ge odelat stöd till den judiska gemenskapen, men också lyfta fram palestiniernas situation och deras rätt, säger hon.
Sveriges kristna råd är också en viktig part i de samtalen som förs i Sveriges interreligiösa råd. Efter Hamas attack har man inte kunnat uttala sig gemensamt och rådet kommer nu att avsätta tid för samtal kring situationen. Det finns en sorg och frustration över att vi inte kan uttala oss gemensamt. Men vi behöver fortsätta att se varandra i ögonen. Och jag hoppas att vi kan tala ärligt utifrån egna erfarenheter om vad det här gör med oss.
