Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har uteslutit en vapenvila i Gaza genom att citera från Bibeln och förklara att det är ”dags för krig”. Han sa att israeliska soldater är en del av en arv som sträcker sig 3000 år tillbaka. I en adress till nationen på måndagskvällen använde Netanyahu sig av Predikarens bok 3:8: ”en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred”.
Vad kan kristna dra för slutsatser av att Bibeln används för att rättfärdiga ett krig som leder till att tusentals människor dödas och ännu fler skadas och tvingas fly? Rev Dr Ian Paul, författare, teolog och medlem av ärkebiskoparnas råd, har gett sin syn på saken till Premier:
”Detta är ännu en cykel i denna oerhört tragiska, långvariga situation. Hans (Netanyahus) användning av den texten är intressant eftersom någon en gång sa att en text utan sammanhang är ett påhitt, om du lyfter ut en vers ur sitt sammanhang kan du få den att betyda vad du än vill. Jag tror att det intressanta med just den här texten är att den säger att det finns en tid för krig, det finns en tid för fred, en tid att leva och en tid att dö. Poängen med texten är inte att rättfärdiga något av dessa saker. Jag tror inte att texten egentligen rättfärdigar det sätt han läste den på. Men den öppnar upp en större fråga om Bibeln rättfärdigar krig? Rättfärdigar den en särskild typ av krig, ett särskilt sätt att kämpa? Vilket är en mycket viktig fråga. Det är en fråga som teologer och bibelläsare har brottats med i år och år och år.”
Under sitt tal refererade den israeliska premiärministern också till en nation (Amalek) i den hebreiska Bibeln som israeliterna beordrades att eliminera som en hämndhandling. I Första Samuelsboken 15:1–9 identifierar Samuel Amalek som Israels fiende och säger: ”Så säger Herren Sebaot: Jag ska straffa Amalek för vad han gjorde mot Israel, hur han lurade på dem vägen när de kom upp från Egypten.”
Men Dr Paul säger att det är viktigt att man läser Skriften i kontexten av den moderna världen:
”Som kristna måste vi se till att läsa Skriften noggrant. Skriften ges inte till oss bara för att tas ur sitt sammanhang och användas som isolerade verser för att rättfärdiga det vi vill göra. De gamla testamentets texter tittade ofta på en förmodernt sammanhang, ett sammanhang där våld var vanligt förekommande. Så frågan handlar inte så mycket om ‘har vi fått en mall här för den moderna världen?’ Frågan är ‘vad har Gud sagt och gjort i ett sammanhang där våld antogs vara normen?’ Det andra man måste göra är att faktiskt läsa texten noggrant och se vad den säger. När man gör det så upptäcker man att dessa gamla testamentets texter, som vid en ytlig läsning verkar förespråka eller rättfärdiga våld, faktiskt är mycket mer komplexa och nyanserade.
”Jag predikade på söndag, och en av läsningarna vi hade i kyrkan var från Jesaja 2. Och visionen i Jesaja är att alla nationer ska komma och tillbe Gud och komma till Jerusalem. Men Gud själv ska reda ut deras tvister. Och det är den berömda versen där de ska ta sina svärd och göra plogbillar av dem, de ska ta sina vinpressar och sina spjut och göra svidkniv av dem. Så Guds yttersta mål är slutet på kriget.
”Och det leder oss till den riktiga nyckeln till hela detta, vilket är att läsa det genom Jesu perspektiv. Jesus är fridens furste. Evangeliet är fridens evangelium. Och när Paulus skriver till de kristna på olika platser, hälsar han dem med orden nåd och frid. Så vad händer om det finns ett kristet argument som säger att krig i vissa fall och på vissa sätt kan vara rättfärdigat? Det är bara ett bristfälligt medel till det fullkomliga målet, den fred som bara Gud kan etablera. Så vi måste läsa dessa texter i den större bilden.”
Predikarens bok 3 säger: ”Allt har sin tid, och varje syfte under himlen har sin stund: en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det som är planterat, en tid att döda och en tid att helga, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar, en tid att omfamna och en tid att avstå från att omfamna, en tid att skaffa och en tid att förlora, en tid att samla och en tid att göra sig av med, en tid att slita sönder och en tid att sy ihop, en tid för tystnad och en tid för tal, en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred.”