Den svenska regeringen har pausat det långsiktiga biståndet till Gaza och Västbanken efter Hamas terrorattack mot Israel. Syftet med pausen var att utreda om svenska medel hade gått till organisationer som inte förbehållslöst fördömde Hamas. Sju svenska biståndsorganisationer har nu sammanställt en rapport om det arbete som deras partner utför i palestinska områden, där de bland annat presenterar viktiga resultat och konsekvenser av att dra in finansieringen. I rapporten tar de även upp det de anser vara ett orimligt krav: att palestinska organisationer ska fördöma Hamas.
Anna Eggelind, internationell chef på Diakonia, påpekar att om de kräver att organisationerna tar avstånd från Hamas kan det få allvarliga konsekvenser för deras verksamhet. För över tio år sedan råkade en människorättsaktivist i Gaza ut för ett mordförsök efter att ha kritiserat Hamas och andra terrororganisationer. Detta visar på de risker som en sådan kravställning kan medföra.
Det är dock viktigt att organisationerna inte skapar en snedvriden bild av verkligheten genom att vara mildare i sin kritik mot Hamas än mot Israel. Enligt Anna Eggelind fördömer de själva handlingarna och brotten mot mänskliga rättigheter oavsett vem som begår dem. Diakonia anser det vara betydelsefullt att berätta om det viktiga arbete som deras lokala samarbetspartners utför och hur det bidrar till att försvaga radikala krafter.
Anna Eggelind betonar att det arbete som de palestinska organisationerna utför för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet ger långsiktiga resultat. Men detta arbete hotas om biståndet dras in. Hon understryker också att det svenska biståndet i Gaza och Västbanken är väl kontrollerat och att svenska skattepengar inte går till terrororganisationer.
Erik Svanberg, koordinator för Följeslagarprogrammet som stöds av Sveriges kristna råd och är delaktig i rapporten, menar att kravet att ta avstånd inte bara skulle få stora konsekvenser i Palestina, utan även för liknande organisationer i andra konfliktområden runt om i världen. En metod som används är att fördöma handlingar man observerar och rapporterar om, utan att ta ställning för eller emot någon av aktörerna. Detta är en princip som grundar sig i Följeslagarprogrammet och är en viktig del i arbetet för fred och mänskliga rättigheter.
