Sök
Stäng denna sökruta.

Renöfält om COP-28: Sverige inte längre något föregångsland

Uppgörelsen under klimatmötet COP 28 i Dubai har vårdat blandade reaktioner enligt pastor Lennart Renöfält, ackrediterad genom Kyrk-ornas världsråd.

På det stora klimatmötet i Paris 2015 kom världens ledare överens om att begränsa den globala uppvärmningen till högst två grader, med målet 1,5 grader. Sedan dess har det hållits flera klimatmöten där politikerna försökt att omvandla det löftet till konkreta åtgärder. Det har inte gått så bra. Enligt många forskare är de hittills beslutade insatserna otillräckliga. FN:s klimatmöte i Dubai, COP 28, sågs därför som en möjlighet för världens länder att enas kring tuffare åtgärder.

Det avtal som till slut godkändes har fått både ris och ros. I det nya avtalet uppmanas länder att ställa om från fossila bränslen så att världen kan nå noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2050. Det saknas dock direkta uppmaningar att fasa ut fossila bränslen.

Lennart Renöfält, pastor i Equmeniakyrkan, finns inte på plats i Dubai, men blev genom Kyrkornas världsråd ackrediterad och deltog digitalt. Han är besviken på den svenska regeringen som han tyckte var passiv under mötet. Han menar att Sverige tidigare varit en aktiv part i FN-sammanhang, men under COP 28 var man inte ett föregångsland.

En annan faktor som dämpade entusiasmen hos många som är engagerade för klimatet var oljeindustrins inflytande på COP 28. Inför mötet var det många klimataktivister som ifrågasatte om det var meningsfullt att åka till ett klimatmöte med den prägeln.

Lennart Renöfält tycker ändå att det var positivt att Kyrkornas världsråd beslutade sig för att delta. Genom Kyrkornas världsråd fick representanter för det globala syd möjlighet att göra sig hörda. Fossila bränslen var en känslig fråga som togs upp under mötet. Många ville att mötet skulle fastslå att dessa ska fasas ut, medan andra höll emot och tyckte att beroendet av fossila bränslen enbart ska minskas.

Ett läckt brev från oljekartellen OPEC:s ordförande väckte uppmärksamhet och ilska hos dem som kämpar för en utfasning av fossila bränslen. Brevet uppmanade medlemsländerna att motsätta sig alla formuleringar om utfasning. Samtidigt ses brevet som ett tecken på att oljeindustrin börjar bli desperat och känner att de måste agera.