Det är SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, som tagit fram rapporten om vilka brottsförebyggande insatser som socialtjänsten kan använda i arbete med barn och unga som fastnat i antisociala och kriminella beteenden. SBU konstaterar inledningsvis att skjutningar och sprängningar blivit alltmer uppmärksammade i Sverige de senaste åren och att organiserad brottslighet beskrivs av allmänheten som ett av de viktigaste samhällsproblemen. De konstaterar också att den svenska våldsutvecklingen uppmärksammats internationellt av medier och politiker.
Under lång tid följde Sverige utvecklingen i Nordamerika och Europa, skriver SBU. Från år 2012 skiljer dock svensk utveckling ut sig genom en ökning av dödligt våld. En huvudförklaring är det dödliga skjutvapenvåldet inom kriminella miljöer, vilket skiljer Sverige från andra jämförda europiska länder. Där de flesta europeiska länder haft en minskande trend av dödligt skjutvapenvåld och en del en oförändrad trend, har Sverige seglat upp som ett av de länder med de högsta nivåerna. Några olika förklaringar som getts till detta är bristande brottsbekämpning och förebyggande arbete, konflikter om narkotikamarknader, bristande integration samt ökade socioekonomiska klyftor i samhället, skriver SBU.
SBU konstaterar att det finns forskning som visar att skjutvapenvåldet, medlemskap i gäng och fortsatt kriminalitet bland unga personer kan minska genom insatser som involverar socialtjänst eller motsvarande. I rapporten utvärderar de 43 studier av psykosociala insatser till barn och unga vuxna under 30 år, vilka publicerades mellan år 2001 och april 2023 i vetenskapliga tidskrifter. Samtliga studier kommer från andra länder, främst USA. Studierna visar bland annat att träning i konfliktlösning bland elever på mellanstadiet kan förebygga medlemskap i gäng och bärande av vapen. De visar också att insatser som handlar om avskräckning bland gängkriminella också kan minska skjutvapenvåld med en fjärdedel, över en tid på cirka tre år, skriver SBU. För att minska våld riktar samhället här sina resurser mot de mest våldsdrivande individerna och gängen de tillhör. De informeras om att våldet måste upphöra, vilka konsekvenser fortsatt våld kommer att ge samt erbjuder stöd till dem som vill lämna det kriminella livet.
Amir Rostami, som är professor vid Högskolan i Gävle och som har arbetat med rapporten, menar att flera av metoderna bör kunna prövas i Sverige. – Jag tycker att det är bättre att testa metoder som har hög evidens i andra länder än att testa andra metoder som inte har evidens alls. Testa, utvärdera och kolla vad som funkar i svensk kontext, hellre än att bara gå på magkänsla, säger Amir Rostami till forskning.se.
I Malmö har en sådan ”avskräckningsåtgärd” testats och fått namnet ”Sluta skjut”. Ännu har man dock inte kunnat avgöra om åtgärden haft motsvarande effekt, menar Rostami. Under den pågående utvärderingen av ”Sluta skjut” kom pandemin och polisen satte också igång den så kalllade ”Operation Rimfrost” i Malmö i syfte att bekämpa gäng. Därför vet man ännu inte vad som gett vad, säger han till forskning.se.
Generellt brister det enormt med goda utvärderingar i svensk kontext. Och då är det svårt, eller omöjligt, att veta vad som faktiskt fungerar. Det måste finnas en systematik i det man gör, och uppföljningar. Det är avgörande för att insatser ska få effekt och för att få evidens, säger han.
Psykosociala insatser bygger främst på samtalskontakt individuellt eller i grupp, men också på sociala insatser i människors närmiljö. Psykosociala insatser brukar involvera socialtjänsten. Andra aktörer kan finnas med, som kriminalvård, polis och skola. Det kan handla om sådant som stödsamtal med familjer, arbetsträning, hjälp med kontakt med myndigheter och hjälp med bostad. Psykosociala insatser handlar inte om kameraövervakning eller poliskontroll, men kan ha inslag av krav, till exempel när det gäller åtgärder som görs under villkorlig frigivning.
Fokuserad avskräckning handlar om att samhället riktar resurser mot de våldsdrivande personerna och gängen de tillhör, i syfte att minska våldet. Ledande gängmedlemmar informeras om att våldet måste upphöra och vilka konsekvenser fortsatt våld kommer att ge. Informationen ges under möten. De kriminellt aktiva personerna får då även information från socialtjänst och andra myndigheter om vad de kan göra för att lämna eller avhålla sig från kriminalitet och vilket stöd för det som samhället kan erbjuda. Fokuserad avskräckning bygger på teorin om att brott kan förebyggas om gärningspersonen uppfattar att nackdelarna med brottet överväger fördelarna.
