Mainstream Amerikanska judiska institutioner har kraftigt fördömt de pro-palestinska protesterna som skakar studentcampus, och stöttar Israel med att kalla alla kritiker, även judiska, för antisemitiska.
På torsdag (25 april) gick Anti-Defamation League så långt som att föreslå att vissa aktivister på campus var iranska ombud.
”Iran har sina militära ombud som Hezbollah, och Iran har sina campusombud som dessa grupper, som Students for Justice in Palestine, Jewish Voice for Peace,” sa ADL-chefen Jonathan Greenblatt på MSNBC.
Men ovillkorligt stöd för Israel och för sionismen, den nationella rörelsen som etablerade en hemland för judar i Israel, har inte alltid varit ett givet. Från 1880-talet fram till etablerandet av staten Israel 1948 var amerikanska judiska ledare ambivalenta, om inte direkt emot, idén om en judisk nationalism. Det var inte förrän 1967 som de började förenas bakom lojalitet till Israel.
En ny bok av Babson College-historikern Marjorie Feld granskar den långa historien av amerikanskt judiskt missnöje med Israel, vilket, hävdar hon, har blivit alltmer tystat av den amerikanska judiska etableringen.
Felds bok, ”The Threshold of Dissent,” visar hur ovillkorligt stöd för Israel under det senaste århundradet blev den faktiska positionen för amerikanska judiska institutioner.
Det kanske håller på att förändras när yngre grupper som Jewish Voice for Peace och IfNotNow genomför sina största demonstrationer någonsin. För tillfället betraktas dessa grupper fortfarande som på radikala vänsterkanten.
Universitetsstudenter – inklusive många judiska – tror att de bevittnar israeliska styrkor begå folkmord i Gaza, något som underlättas av en amerikansk president och kongress. Hittills har över 34 000 palestinier dödats och stora delar av Gazaremsan ligger i ruiner som svar på Hamas’ 7 oktober-räd i Israel.
Religion News Service pratade med Feld för att fråga vad hon tyckte om campusprotesterna och vart hon ser den amerikanska judiska gemenskapen gå. Feld har tjänat på Jewish Voice for Peace Academic Advisory Council och är också aktiv i sin synagoga i Boston-området.
Intervjun editades för längd och tydlighet.
