I boken ”The Religion of Whiteness: How Racism Distorts Christian Faith” föreslår Emerson och Bracey att upp till två tredjedelar av vita kristna i USA har lyft upp vithet till en egen religion som rivaliserar kristendomen. Det är en kontroversiell påstående som de stödjer genom intervjuer med kristna kyrkoledare, många av dem svarta, samt nationella undersökningar de har genomfört. Deras beskrivning visar på en kristendom som tillbeder den vita rasen där en vit Jesus är i centrum och symboler som flaggan, korset och ibland vapen. Trots att deras kyrkor kan vara något mer rasligt diversifierade strävar denna religion av vithet efter att behålla vita överst på rasordningen som en del av Guds föreskrivna ordning.
I en intervju med Religion News Service berättar Emerson, en fellow i religion och offentlig politik vid Rice University, och Bracey, en biträdande professor i sociologi vid Villanova University, om deras djärva slutsatser. Emerson förklarar att de inte använder ordet ”religion” metaforiskt i boken utan menar att det verkligen finns en religion av vithet. De förklarar att vithet har upphöjts till något heligt och allt annat som inte stödjer vithet betraktas som profant och felaktigt. Bracey tillägger att när de talar om vithet handlar det om den dominans som vita människor åtnjuter över färgade. Många personer, även svarta, engagerar sig i religionen av vithet inte för att de attraheras av vithet, utan för att de uppfattar det som autentiskt och riktigt.
Emerson och Bracey pekar på att en del kyrkor blir mer diversifierade, men påpekar att majoriteten fortfarande är homogena. Speciellt vita evangeliska kyrkor har rasbaserade tester för att antingen utesluta människor av färg eller se till att de stödjer vithet på det sätt som kyrkan önskar. Dessa tester fungerar genom att filtrera bort personer som skulle störa tillbedjan av vithet i kyrkorna. Bracey ger exempel på hur han som en färgad person testades i olika kyrkor genom krävande och exkluderande situationer. Trots att vissa kyrkor är något mer rasligt blandade, så bibehålls vitheten som den dominerande kraften.
Genom en serie surveyfrågor har Emerson och Bracey undersökt hur de troendes åsikter definieras i kyrkor som praktiserar religionen av vithet. Genom att ställa frågor om bibeltrogenhet och sedan följdfrågor som berör behandlingen av invandrare och minoriteter inom kyrkan har de kunnat påvisa att tron på vithet kan övertrumfa den kristna trosuppfattningen. De noterar att när frågor med rasbetingad anknytning ställs så överges den kristna bibeltrogenheten till förmån för vitheten. Slutsatsen är att det finns en stark koppling mellan tro på vithet och nedvärdering av icke-vita grupper.
När det gäller responsen på deras forskning får Emerson och Bracey både positiv och negativ återkoppling. Uppgifterna möts med starka känslor, medan vissa ifrågasätter deras motiv och om de själva är kristna. Kritikerna avvisar ofta tanken att deras kyrka skulle praktisera religionen av vithet. Emerson och Bracey uppmanar människor att fundera över sin relation till vitheten och hur den påverkar deras tro. De betonar att det är viktigt att vara medveten om hur starkt bandet till vitheten kan vara, och reflektera över var man placerar sig själv i den diskuterade boken.
