Det rasslar i trädkronorna där en ekorre kilar ut på en gren. En koltrast drillar längre bort. – Här vill jag skapa mitt paradis, säger Jenny och bjuder på hemodlade jordgubbar, där vi sitter på familjens gård strax före midsommar.
Här försöker hon förverkliga sin livssyn och sin tro genom permakulturodlingar och ett holistiskt synsätt. – Odling är teologi för mig, säger denna jordnära pastor som en gång lämnade det trygga och invanda i hemlandet USA, för ett nytt liv på andra sidan jorden tillsammans med svenske Anders, som hon träffade när han jobbade för Ericsson i USA. Nu har hon bott här i tjugo år, pratar och predikar på ren svenska och tjänar sitt levebröd som pastor i S:t Peters församling i Stockholm.
– Pappa odlade mycket. Vi åt bara egenodlat om somrarna, hans trädgårdsarbete gjorde att vi hade råd med bra mat. Som barn fick jag hjälpa till med odlingarna, det var ju inte så roligt att rensa ogräs och så, men vi lärde oss. Odlingstankarna är Jenny Arnerlöf alltså uppväxt med, men hon är också inspirerad av den australiske biologen och författaren Bill Mollison, som uppfann konceptet permakultur, och hans teorier om odling i samklang med naturen.
– Vi tänker inte på att vi utarmar jorden, vi gräver djupt, harvar, sliter av alla rötter och rottrådar och eroderar matjorden. Hon visar hur hon förbättrat sin egen jord med små limpor av organiskt material, som fungerar ungefär som en kompost. – Det ger näring till marken, den får både vatten och mat. Det här är ett sätt att behålla jordkvaliteten. Den här limpmetoden kan även användas i industriellt jordbruk, förklarar Jenny. – Jordbrukarna kan ju inte fortsätta som förr och det börjar bli bättre. Man använder mindre gifter, och det är vanligare nu med växeljordbruk, eller att helt låta jordarna vila ibland och växa vilt.
