Det är en högsommardag i maj och dags för avslutning för scouterna i Equmeniakyrkan Forshaga. På plats finns 18 scouter och 6 ledare redo för brännboll och marshmallow-grillning på kyrkans grillplats tio minuter bort. Bland ledarna finns Jan Thunberg. Han är uppvuxen i församlingen och är fortfarande medlem även om han nu bor i Karlstad, två mil söder om Forshaga. Han började i scouterna när han var omkring åtta år gammal.
– Jag tyckte det var roligt, men jag tror att jag tyckte det var ännu roligare när jag fick bli ledare. Det passade mig bättre.
1964 var Jan 14 år och fick då frågan om att hoppa in som ledare. 60 år senare är han kvar.
– Jag trivs med utelivet och med barn, och jag vill att de ska få känna att de får växa upp i en miljö som gör att de blir stärkta för livet framåt. Jag har faktiskt träffat väldigt många gamla scouter, som är vuxna nu, som berättar vad mycket scoutverksamheten betytt. Sånt känns ju in i hjärtat.
Jan tycker att det är jätteviktigt att scouterna får känna att någon bryr sig om dem och att de får vara det de är.
– Vi har genom åren haft scouter med olika behov och haft turen att ha många bra ledare, så vi har kunnat ta hand om barn som inte platsat någon annanstans. Det har helt enkelt inte funkat på andra ställen, men här har de kunnat vara med. Vad är det med scout som gör att det funkar, tror du?
– Man blir sedd och får vara med på de villkor man klarar av. Vi ställer inte samma krav som i till exempel idrotten. Här är alla alltid välkomna. Scouting handlar ju mycket om att man ska lära sig att ta hand om varandra och försöka se hela människan.
Sommar betyder läger och för Jans del blir det två scoutläger i sommar. Han ser alldeles lycklig ut när han berättar det. Läger är semester, säger han.
– Även om det är mycket att stå i så är det så härligt! Så har det varit i alla år. Jag älskar det! Att få vara ute och känna miljön, och barnen blir på ett helt annat sätt. Många är ju inte vana att vara ute i naturen och hugga och såga och laga mat. En del blir jättetrötta av att vara ute hela dagen – det är ju jättemycket intryck. Och luft! skrattar han.
Ett av sommarens läger är det nationella scoutlägret Större på Vägsjöfors herrgård, tio mil norr om Forshaga. Från Jans kår blir de 17 scouter och ledare.
– Det ska bli jättespännande! Jag ser verkligen fram emot det. Det blir kanske mitt sista större läger, men jag hoppas det blir flera andra.
Innan Större är det dags för Mindre. Det är ett familjescoutläger med deltagare från olika kårer i Värmland. Lägret är på scoutgården Ladtjärn där Jan tillbringat minst en vecka varje år och han är även ordförande i gårdsföreningen.
Kan man säga att det här med att vara scoutledare är ditt kall?
– Ja, jag känner nog att det är det. När min son gick i skolan frågade de vad föräldrarna hade för yrke och den ena var läkare och en annan advokat. Då sa min son ”min pappa är scoutledare”. Jan skrattar. – Och jag klarar det. Jag kan ha scoutledare som yrke.
