”Episk enighet efter 40 års dialog mellan kyrkorna!”

I 1 700 år har man varit oense om det så kallade Filioque-tillägget, som har med den helige Andes uppkomst att göra. De två små orden ansågs länge vara den främsta orsaken till att urkyrkan en gång splittrades i en östlig och en västlig del. 
Men nu, efter 40 års dialog, har man kommit överens. Det skedde då Lutherska världsförbundet och de ortodoxa kyrkorna möttes i Kairo, Egypten, i maj. Nästa år är det 1 700 år sedan mötet i Nicea. Överenskommelsen mellan Lutherska världsförbundet och de ortodoxa kyrkorna är en viktig del inför jubileet.
Den nya rekommendationen görs, står det i uttalandet, i förhoppning om att detta ska möjliggöra ett gemensamt bekännande av tron från det ekumeniska mötet i Nicea år 325 och Konstantinopel år 381. 
Man återgår alltså till en ursprunglig formulering och därmed blir den lutherska varianten två ord kortare, något man hoppas bidrar till  förnyad teologisk reflektion kring treenigheten och den helige Andens roll.
Den nicenska, eller niceanska, trosbekännelsen, är den längre av de två trosbekännelser vi använder i våra kyrkor. Där heter det att man tror ”på den helige Ande, Herren och livgivaren”, och att Anden ”utgår av Fadern och Sonen”. 
Just de där sista två orden ”och Sonen” är ett tillägg som uppkom ett par hundra år senare bland kyrkorna i väst. Men det var ju inte vad de kyrkliga koncilierna fastslagit och tillägget accepterades aldrig av det bysantiska riket. År 1054 splittrades kyrkan därför i en västlig, katolsk gren, och en östlig ortdox. Det var inte bara på grund av de teologiska stridig­heterna kring tillägget. Det låg naturligtvis även värdslig politik bakom 
I Svenska frikyrkorådets version är ”och Sonen”  redan borttaget, men i Svenska kyrkan finns orden fortfarande kvar, både i kyrko­handboken och rent fysiskt även i psalmboken där utdrag ur kyrko­handboken finns återgivna. 
– Man har verkligen haft goda samtal, fördjupat sin kunskap och delat reflektioner och forskning med varandra. Att då komma överens om något som man en gång varit oense om, är ett väldigt viktigt ekumeniskt steg, ­säger Peter Lindvall, chef för kyrko­kansliets enhet för pastoral utveckling med ekumenik.
I Svenska kyrkan har prästerna redan i dag möjlighet att ta bort ”och Sonen” ifall de så önskar, men man är inte beredd att trycka om alla kyrkohandböcker och psalmböcker konstaterar Peter Lindvall. 
– Men under hösten behöver vi titta på om detta ska innebära förändringar av kyrkohandboken eller inte, säger Peter Lindvall till Kyrkans Tidning.