Ivan Rusyn, metodistpastor och direktor för evangelikala teologiska seminariet i Kiev, är en inbjuden men ovillig gäst. Krigets fasor är svåra att tala om, men behovet att berätta har ändå fått honom att ta sig den långa, krångliga vägen hit till Göteborg.
– Jag är djupt tacksam, Nu får vi tillfälle att vi att reflektera tillsammans med en teolog som har personliga erfarenheter av kriget, säger biskop Christian, som har sällskap på podiet också med Gunilla Ikponmwosa, rådgivare för mänskliga rättigheter i Equmeniakyrkan.
Våra reflektioner ska utgå från Matteusevangeliets kapitel 5 verserna 43–48, där Jesus säger ”älska era fiender och be för dem som förföljer er”.
En svår text att förhålla sig till när ens land attackerats, säger Alsted.
– Jag vill verkligen inte älska mina fiender, jag hatar dom, säger Ivan Rusyn med eftertryck.
Sedan berättar han att kriget ändrat hans syn på det mesta.
– Jag bor i Bucha, vad vi såg där går inte att beskriva. Krig är ren ondska.
– Allt jag trodde mig veta om krig är fel. När kriget bröt ut stod vi teologer där med en stor säck med svar på frågor som ingen ställde. Jag säger som författaren Elie Wiesel; ibland är frågor viktigare än svar.
Därför kämpar Ivan Rusyn med mycket i Bibeln nu; orden om kärlek, hopp, förlåtelse, fred.
– Jag brukade vara pacifist, men när man hållit begravningsgudstjänst för sina studenter och ens församlingsmedlemmar dör, då går det inte. Eller när en 15-årig flicka våldtas och blir gravid. Vad är svaret på varför det händer? undrar han ut i andlös rum.
– Att försöka förstå är svårt men nödvändig, konstaterade Gunilla Ikponmwosa och underströk vikten av närvaro och lyssnande.
Christian Asted erkände att han var naiv när han först besökte Ukraina för några år sedan.
– Vi predikar så mycket om fred, men i våra kyrkor i Ukraina ber människor inte om fred, utan om seger. Vi har många naiva fredsgudstjänster i väst. Men det som är viktigt är närvaro.
– För oss kan det bara bli fred om Ukraina vinner kriget, rättvisa är en förutsättning för fred säger Ivan Rusyn.
– För ärligt talat, jag kan inte hitta någon kärlek till fienden i mitt hjärta. Om tio år kanske jag kan komma fram till att jag var för radikal, men det är i så fall för att jag är så utsatt. Borde jag verkligen älska min fiende när han försöker utplåna mitt liv, mitt folk och min själ?
Men han fortsätter arbetet inom Metodistkyrkan i Ukraina, som han berättar gör ett fantastiskt arbete.
– Själva det faktum att jag står här, en man på 45 år. Det gör jag för att regeringen insett hur viktiga kykorna är.
– Så den där bibeltexten, den kämpar jag med. Jag skulle gärna ändra den litet, men det går ju inte. Det har varit bättre om det varit Paulus som sagt de där orden, då hade jag kunna ifrågasätta det. Men det var inte det, det var mannen på korset. Men vad han begär, det är bortom min förmåga.