Diakonia är en av de 14 ramorganisationer som får anslag från Sida och har funnits i Nicaragua i över 40 år. Under de senaste fem åren arbetade man direkt med omkring 28 000 människor genom projekt i småföretagande och odlingsmetoder, i vilka man också anlade perspektiv av mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.
Sedan regimen i Nicaragua förbjöd organisationen 2021 står många av de personer som Diakonias biståndsarbetare stöttat tidigare nu utan hjälp.
Vi fortsätter dock att jobba på olika sätt utanför landet, bland annat genom att stödja exilnicaraguanernas kamp för demokrati, säger Mattias Brunander, Diakonias generalsekreterare.
Brunander berättar att de flesta lokala samarbetspartners har stängts ned och många människor har flytt eller lämnat landet.
Alla utom en av de lokala partnerorganisationerna blev nedstängda i samma veva som vi. Sedan har flera av dem dock återuppstått i olika grannländer i Centralamerika och vi har kunnat återuppta stödet till dem där.
Man jobbar nu med att stötta flyktingar, särskilt kvinnor, att komma rätt i det nya landet.
Andra jobbar med dokumentation av vad som verkligen händer i Nicaragua men som regeringen inte avslöjar.
Kvaliteten på utbildning har sjunkit drastiskt, säger han.
Generellt har Nicaragua förlorat många högutbildade människor.
En stor del av arbetet i närliggande länder nu handlar om att dokumentera övergreppen i väntan på rättvisa.
Man vill även sätta press internationellt och synliggöra vad som händer.
Det är så lätt att Nicaragua försvinner vid sidan av andra stora konflikter i världen och som får mycket större uppmärksamhet, säger han.
Det är också viktigt att över huvud taget hålla det demokratiska samtalet igång bland exilnicaraguanerna.
