Det var i denna region som kristendomen uppstod. Under två tusen år har det sedan funnits kristen närvaro i området – även om de kristna sedan länge varit i minoritet i muslimska länder. När arabnationalismen uppstod för drygt hundra år sedan hade kristna ofta framträdande roller.
Libanon är den enda stat som på 1900-talet haft en kristen majoritet, men så är inte längre fallet. Andelen kristna har successivt minskat i regionen och utgör i dag enbart några procent. Den koptiska kyrkan hävdar att den omfattar 15 procent av Egyptens befolkning, men detta är troligen en överdrift. När USA invaderade Irak 2003 fanns det en och halv miljon kristna i detta land. I dag är de endast 150 000.
I Mellanöstern uppstod tidigt skilda kyrkor med olika syn på Kristi natur. Ibland bekämpade också dessa varandra. När muslimerna erövrade området på 600-talet fick de kristna i början leva i fred – så länge de betalade en särskild skatt. Men med tiden hårdnade trycket och allt fler konverterade till islam. Sedan kom korstågen, som Karlsson skildrar på ett mycket nyanserat sätt.
När staten Israel uppstod flydde eller fördrevs 750 000 palestinier 1947–49, de flesta muslimer. Karlsson hävdar att lika många skulle ha jagats bort om de varit kristna. Här kan undertecknad inte hålla med. Den kristna västvärld, som då backade upp Israel, skulle knappast ha godkänt ett sådant handlande.
En bok av Ingmar Karlsson innehåller som vanligt intressanta fakta. Men det rör sig främst om historia och statistik. Ett perspektiv saknas nästan helt: hur ser det dagliga livet ut för kristna i Mellanöstern och hur skiljer det sig från muslimernas liv?.
