Equmeniakyrkan är en svensk kristen organisation med mission och samarbeten i 15 länder. En gång om året samlas missionärerna i Sverige för en obligatorisk träff i samband med kyrkokonferensen. Gerard Willemsen, chef för internationella enheten, berättar om behovet av en ledare för organisationen i Kongo-Brazzaville, där kunskaper i franska krävs. I Ecuador är behovet också stort, men där är det lättare då fler kan spanska.
Tilda Jönsson och Gunilla Bun, som har lång erfarenhet av att arbeta som missionärer, understryker vikten av att vara öppen, ödmjuk och flexibel i mötet med andra kulturer. Att förstå att Gud kan möta människan på olika sätt ger en större bild av missionsuppdraget. Gunillas make, Veasna Bun, betonar att det handlar om att ge hopp till människor att leva på bästa sätt och att hjälpa dem att få nya perspektiv.
För att hitta nya missionärer annonserar Equmeniakyrkan och aktiverar sina muntliga kanaler. Tilda Jönsson berättar om hur hon aktivt letade efter möjligheter att få engagera sig och uppmanar andra att göra detsamma. En annan väg är genom lärjungaskolan APG 29 eller som missionsvolontär i tre månader. Gerard Willemsen förklarar att de söker olika kompetenser för olika projekt och uppdrag.
Enligt Ulrika Morazan måste en svensk anställd finnas på plats för att leda den internationella humanitära organisationen i Kongo. Johan Lindgren fortsätter på distans tills vidare, men på lång sikt behövs en missionär på plats. Missionärer är viktiga för arbetet, projekten och relationen mellan systerkyrkorna och Equmeniakyrkan.
Gerard Willemsen framhåller tre perspektiv på mission: att vara en bro och kulturtolk, att se saker med nya ögon och att fråga sig hur vi kan vara en kyrka om vi inte finns hos varandra. Missionen beskrivs som blodomloppet i Kristi kropp som binder ihop och förser delarna med det som behövs. Ulrika Morazan är förvånad över situationen, men än så länge inte oroad över stopp i blodomloppet.
