Sändaren stöter på Helena Marksén i köket i källarplanet på ”Rosa kyrkan”, som Equmeniakyrkan i Skellefteå kallas på grund av fasadfärgen. Hon kommer just från en ledarsamling för församlingens förebedjare och böne- och samtalsstunden som kyrkan bjuder in till varje vardag. Påtagligt berörd.
– Vi har haft bönesamlingar varje vardag sedan oktober förra året. Det blir nästan alltid väldigt starka stunder. – Det är påfallande att det så ofta känns att det var just de här personen som skulle komma den här gången – att de får mötas och dela med sig av vad de just nu kämpar med. Det är så vackert och drabbande att få vara en del av. Vi är oftast inte så många på lunchbönerna. Ibland bara två eller tre, men det räcker ju som bekant… I dag var vi åtta, berättar Helena Marksén medan vi travar upp för trappan till kyrksalen på markplan.
Det har nu gått ett år sedan Helena tillträdde tjänsten som pastor och föreståndare i den tidigare Missionskyrkan som nu är Equmeniakyrkan i Skellefteå. Hon är fortfarande lite förvånad och överraskad att hon hamnade här. Men framför allt glad. – När jag förstod att det här en församling som har ett så stort fokus på bibelundervisning så kände jag bara ”Wow”!
Hennes kärlek till Bibeln väcktes i ungdomsåren och hon bestämde sig för att – i stället för att bli till exempel marinbiolog efter naturvetenskapliga programmet på gymnasiet – söka in på en bibelskola. Efter en tid i församlingstjänst blev det klart för henne att hon också ville läsa teologi. Det gjorde hon på Johannelund, EFS teologiska högskola, i Uppsala. Efter utbildningen började hon som ungdomspastor i Skellefteå EFS. Där hon var i fyra år innan hon 2012 tillträdde en tjänst som kretspastor i Bureå. Hon slutade där strax innan pandemin slog till då hon just påbörjat en konstkurs på Solviks folkhögskola. Den kunde genomföras trots pandemin och blev en välgörande och inspirerande tid. Efter kursen.
