Redan i Tidöavtalet gjordes det klart att regeringen vill avskaffa enprocentsmålet för biståndsposten. Minskningen av biståndet fortsätter, och den kommande treårsperioden kommer ramen för biståndet att vara 53 miljarder kronor årligen, en sänkning med tre miljarder. Det är ännu oklart vilka områden som kommer att drabbas.
Den nytillträdde biståndsministern Benjamin Dousa försvarade omprioriteringen på en presskonferens.
En stats viktigaste skyldighet är gentemot sina egna medborgare, sa han. Trots investeringsbehov på hemmaplan försvarade han den omfattande biståndsbudgeten, och menade att det innebär mer pengar för polisen, försvaret och välfärden i Sverige.
Både Liberalerna och Kristdemokraterna försvarar enprocentmålet, medan Sverigedemokraterna och Moderaterna vill skära mer i biståndet. Benjamin Dousa menar att även om partierna har olika ingångsvärden, har de kommit överens om beslutet.
Från biståndsvärlden får sänkningen kritik. Generalsekreterare för Läkarmissionen, Josephine Sundqvist, anser att det är fel väg att gå. Hon pekar på att Sverige kan spela en viktig roll i kriser och katastrofer runt om i världen.
Kritiken från kristna organisationer fortsätter. Generalsekreterare på Erikshjälpen, Mattias Ingeson, tycker att biståndet borde höjas istället för att sänkas. Han menar att regeringens beslut att satsa på nationella intressen istället för utveckling och hållbarhet kommer att drabba oss på lång sikt.