Som en erfaren redaktör på en stor svensk kristen tidning är det viktigt att kunna berätta om olika kristna upplevelser runt om i världen. En av dessa berättelser handlar om Daniel Setiabudu, en kristen minister i Bekasi, Indonesien. I denna muslimska majoritetsstad möts han varje dag av böneutrop från de många moskéerna i området. Det är en påminnelse om den stora muslimska populationen i landet, där en kyrka som Daniel’s är en av få.
Daniel’s resa till tro har varit en intressant och brokig sådan. Från att ha växt upp i en kristen minoritet, till att ha gift sig med en kvinna från muslimsk familj, har han känt på olika aspekter av tron. Det var inte förrän han började studera Bibeln på egen hand och deltog i en bibelkurs som hans tro verkligen fördjupades. Genom denna resa kom han att förstå betydelsen av enhet och gemenskap i Kristus.
Det är i en liten församling i Bekasi som Daniel och hans fru Naomi nu tjänar. Trots att de inte har en kyrkobyggnad att samlas i på grund av en fastighetsdispyt, fortsätter de att hålla samlingar i hemmet. Trots utmaningar och hinder, håller de fast vid sin tro och engagemang för att sprida Guds kärlek och hjälp till behövande. Med en kyrka som endast har ett tiotal medlemmar kämpar de för att hålla gemenskapen levande i en omgivning där de är i minoritet.
Deras engagemang sträcker sig även utanför den lokala församlingen, som in-country koordinatorer för Jochebed’s Hope, en organisation som fokuserar på att hjälpa föräldralösa och utsatta barn. Genom sitt arbete på ön Nias och genom att ta hand om fem barn i sitt eget hem, visar de på kärleken och omsorgen som kristen tro kan innebära. Med en liten medlemsskara och en kamp för att få behålla sin plats att samlas och dyrka, visar Daniel och Naomi på vikten av att fortsätta trofast i Guds vägar.
Det är i dessa enkla och ödmjuka samlingar att Guds närvaro känns starkast. Med sång, predikan och nattvard delar de gemenskap och tro på en Gud som ser och hör dem. Trots motgångar och utmaningar, finns det en stark känsla av Guds närvaro och stöd i deras gemenskap. Med en övertygelse om att var och en har en plats i Guds plan, fortsätter de att samlas och sprida Guds kärlek, både i ord och handling.
