På 70-talet och in på 90-talet rasade en konflikt i den kanadensiska staden Quebec mellan en fransktalande minoritet och en engelsktalande majoritet. Den kanadensiska regeringen gjorde ändringar i stadgar och resurser för att ge minoriteten lika rättigheter som den engelsktalande majoriteten åtnjöt. Konflikten tycktes dock bara förvärras.
Filosofen Charles Taylor kallades in för att förstå konflikten djupare. Den fransktalande minoriteten kämpade inte främst för mer demokratisk rättvisa, utan för erkännande för den man är. Taylor såg att minoriteten ville få erkännande för sin kulturella särart.
Vikten av erkännande för en kulturell särart var avgörande i konflikten. Den fransktalande minoriteten ville att samhället skulle erkänna deras unika värde och identitet. Det handlade om att synliggöra och värdesätta minoritetens kulturella särart för att skapa ett bättre samhälle.
För Equmeniakyrkan är det viktigt att ta lärdom av konflikten i Quebec. Debatter före och efter kyrkoledarvalet visade på behovet av att erkänna och omfamna varandras särarter. Att hantera bredden kräver teologisk och kulturell djupkännedom.