Jag är uppväxt i en troende familj min far var protestant, min mor katolik men de hade kommit överens att min syster och jag skulle uppfostras av tyska nunnor. Det är kanske därför jag tror att det finns ett liv efter detta, vore slöseri annars. Jag längtar att få träffa mina vänner och släktingar som redan finns någonstans. Måste skamligt säga att min far och min farmor har jag ingen lust att möta. Han var en egotrippad idiot som inte brydde sig om oss. Hans mor en känslokall matematiker som föraktade oss barn som inte ärvt hennes hjärna.
Däremot vill jag träffa mamma igen. Be om förlåtelse för allt hon led för mig och mina omogna handlingar. Glömde att säga när hon levde hur mycket jag uppskattade hennes okuvliga solidaritet alla gånger hon blev hunsad och hånad av hennes chefer på Meteorologiska institutet som fick bevilja henne några timmars ledighet när hon hälsade på mig i fängelset.
Jag överlevde tortyr ensamhet fängelse i flera år. Jag dog inte. Det var kanske därför jag tänkte att min kropp bestämt sig för att ta mig härifrån på det här sättet. Och så många saker som jag inte har hunnit med! Så många oskrivna böcker, människor som jag inte kommer att möta igen. Städer som jag aldrig får återse och lukten av frukter och blommor jag aldrig kommer känna.
Men en stilla vrede hett som eld och varm som blodet som flödar ur mina hemliga rum. Vrede över dåliga beslut som jag inte kan göra om vrede över saker som jag inte gjort och som jag inte har tid nu att ens försöka. Ingen klättring av Everest, ingen resa till månen, ingen förbjuden kyss, inga banbrytande experiment i tid och rum inga överraskningar, inga äventyr. Vrede över det som kunde ha hänt men aldrig skedde, vrede över dörrar som inte öppnades trots att jag ihärdigt försökte bryta mig in, inga höga trösklar att beträda inga hemliga kartor med dolda skatter, inga spännande måltider att tillaga inga nya smaker av främmande kryddor.
Min nattliga bönrutin är annars enkel. En Fader Vår, en Ave Maria och en bön till min skyddsängel som arbetar övertid för att vaka över mig. Men jag ber nu till Pellerin och till Sankt Arnulfo Romero, ärkebiskop i Salvador som dödades av militärer. Jag besökte kyrkan där han mördades. Till Hildegard von Bingen har jag alltid bett. Min favoritfigur i medeltiden, naturläkare och poet, tonsättare och mystiker. Jag dricker mistelte som hon rekommenderar som behandling för cancer.
