Som fängelsepastor vid Tidaholmsanstalten berättar Henrik Örnberg om den respekt han känner inom murarna. Den nya personalbyggnaden är ljus och ny, mitt i pågående ombyggnad på anstalten. Utrymmet omges av höga murar, dubbla elstängsel och övervakningskameror för att säkerställa trygghet. Här sitter några av Sveriges farligaste fångar inlåsta.
Henrik Örnberg har inte upplevt några hotfulla situationer under sina sju år på anstalten. Trots omständigheterna känner han sig tryggare här än i kyrkan. Trots fängelsets historia av våld och uppror, har han en positiv inställning till sitt arbete som fängelsepastor.
För 30 år sedan skakades Tidaholmsfängelset av ett omfattande fångupplopp. Stora delar av anstalten brändes ner och röken syntes långt över landskapet. Trots att Örnberg var ung vid tiden minns han inte mycket av händelsen. Anstaltens personal har genom åren förnyats och 30-årsjubileet av upproret har inte uppmärksammats på anstalten.
Att vara fängelsepastor innebär att inte vara ensam. Henrik samarbetar med präster från olika trosinriktningar på deltid. Detta ger en bredd och en öppenhet som är viktig för att kunna arbeta effektivt på anstalten. En gemensam insats från olika trosinriktningar skapar en trygg miljö för både personal och fångar.
