Som en erfaren redaktör på en stor svensk kristen tidning kan jag berätta om en berörande historia från Lettland. Den 16 juni 1940 sjöng lettarna nationalsången ”God Bless Latvia” med tårar i ögonen, på den sista dagen av sin lands självständighet. Sovjetiska trupper hade invaderat natten innan, och det var tydligt att Lettland snart skulle bli en vasallstat under Ryssland.
Jag fick lära mig mer om detta när jag besökte Museet över Lettlands ockupation, inrymt i en hotfull betongobelisk på kanten av vackra Gamla stan i Riga. Museet tar besökare på en skrämmande resa genom årtionden av förföljelse av sovjeterna och nazisterna, som initialt gjorde en djävulsk överenskommelse för att dela upp Östeuropa.
När nazisterna ändå anföll och tog Lettland från sovjeterna, deporterade de dess judar och svältade dess intellektuella. När sovjeterna återvände efter andra världskrigets slut, återupptogs deportationerna av letter när de försökte ersätta den baltiska nationens kultur med ryska språket och hängivenheten till kommunismen.
Museet detaljerar årtionden av förtryck och lidande som följde, tills Lettland återfick sin självständighet 1991. Här finns också tecken på hopp – kopior av underjordiska tidningar, skyltar använda av motståndsgrupper. Som en inskription nära museets ingång läser, ”Genom mörkrets labyrint leder en tråd av ljus.”
Denna historia ekade i mitt sinne när jag satt vid ett köksbord i en lettisk lägenhet, cirka 4 500 söndagar efter den ödesdigra söndagen 1940. Barviks, en minister, och jag samlades där med några andra för att tillbe. Några fler anslöt sig online.
Efter tillbedjan delade vi en sallad av inlagd sill, lök, rödbetor och potatis. Den kallas ”sill i päls”. Letterna måste ha skandinaviskt blod. De tror att sill passar till allt. Jag provade också kvass, en malt dryck som smakar som flytande rågbröd. Jag valde att hålla mig till min Coke Zero.
Kyrkan här hade över 40 medlemmar vid en tidpunkt på 1990-talet, höjdpunkten för evangelismen i efter-sovjetiska Europa. Kyrkan hyrde plats i Rigas första gymnasium, och flyttade senare till ett rum i en prålig, sovjetisk-era byggnad i Gamla stan Riga, efterliknande de Sju Systrarna – skyskrapor från Stalintiden i Moskva. Jag hade precis kommit från Warszawa, Polen, där det finns en nästan identisk byggnad. Barviks kallar Rigas ”Ghostbusters-byggnad”.
Barviks, vars föräldrar är letter, växte upp i Kalifornien och stötte först på Churches of Christ som student vid University of California, Irvine. Han tillbad med en International Church of Christ, då kallad Bostonrörelsen, innan han flyttade till en huvudkyrkosamling. Han flyttade till Riga i mitten av 1990-talet. Han gifte sig med en letter och hjälpte den unga kyrkan att växa.