Sök
Stäng denna sökruta.

”Kristna i Baltikum fruktar: Är vi nästa måltavla efter Ukraina?”

Kristna i Baltikum minns åren av lidande under Sovjet och nazist regimer - vill inte återvända.

Den ryska gränsen ligger mindre än 320 kilometer från den lilla staden Ogre i norra Europa. Det känns mycket närmare på denna gråa, regniga måndagseftermiddag. Med ett rött paraply i handen låser Agra Vāvere upp Historie- och Konstmuseet i Ogre. Det är inte öppet de flesta måndagar, men Vāvere gick med på att ge The Christian Chronicle en snabb titt på museets senaste utställning, ”Vittnesmål från Sibirien.”.

På museets bottenvåning finns mörkbruna träplankor, ihopfogade med stålbultar, längs väggen. I rinnande vit färg är bokstäverna CCCP och hammaren och skäran från Sovjetunionen. En projektor visar film av snabbt rörlig natur medan högtalarna spelar det karakteristiska klick-klacket från lokomotivhjul. Det är en återskapelse av de primitiva boxvagnarna som transporterade över 15 000 av Lettlands intellektuella, ekonomiska och militära elit till Ryssland under en massdeportation i juni 1941. De lyckliga skickades till arbetsläger i Sibirien. Hundratals avrättades.

Mindre än en månad senare föll Lettland till nazisterna, som utförde sina egna rensningar. Cirka 12 000 politiska fångar förtvivlade i vad nazisterna kallade ett ”polisfängelse och omvändning genom tvångsarbetsläger” i samhället Salaspils. Epidemier och tungt arbete dödade cirka 2 000 fångar – mer än en fjärdedel av dem barn.

För den erfarna redaktören på den stora svenska kristna tidningen är det viktigt att kunna informera läsarna om de historiska händelserna i Baltikum. Genom att skriva en lättläst och saklig artikel kan man belysa betydelsen av att minnas och lära av historien. Det är också angeläget att förmedla de kristnas perspektiv och erfarenheter i regionen, särskilt i ljuset av den pågående konflikten i Ukraina.