Strax efter att Karin Wiborn blivit vald till ny kyrkoledare för Equmeniakyrkan kom hon ut som medlem i Vänsterpartiet. I ett mejl till Sändaren skriver hon att hon gått till ”grundtexten”. När det gäller antisemitism i V har jag gått till partiprogrammet och avsnittet om ”Alla människors lika värde”. Jag finner inget antisemitiskt där, tvärtom står att Sverige har ett särskilt ansvar för minoriteter.
Betydligt mer kritisk är Per Duregård, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg och med långt förflutet i Vänsterpartiet. I Uddevalla, där han också varit pastor, har han varit partiets toppnamn. Han lämnade dock Vänsterpartiet 2002 eftersom han, och flera andra i kommunen, tyckte att partiet valt fel väg efter Gudrun Schyman-eran. Han menar att vänstern slarvat bort många chanser under årens lopp (till Jonas Sjöstedt är han däremot positiv). När vänsterpartister vid palestinademonstrationer skanderat sådant som kan anses antisemitiskt borde partiledningen ha reagerat direkt.
Per Duregård berättar att missionskyrkan i Uppsala – där han också varit pastor – en gång uppläts för en palestinsk sorgehögtid. Med facit i hand så ropades det då saker som jag inte var bekväm med. Men är man från Mellanöstern har man skolats in i antisemitism. I Equmeniakyrkan i Huskvarna är Siv Hederos aktiv medlem. Hon beskriver sig som ”bred vänster” och har inte partibok. Före pension arbetade hon som integrationssamordnare i Jönköpings kommun.
Siv Hederos make, Håkan Eriksson, instämmer. Han är sedan en tid medlem i V och har ett kommunalpolitiskt uppdrag. Antisemitism är det värsta jag vet. Men partiet borde vara så pass moget så att man kan skilja på detta och kritik av staten Israels krigföring. Det upplever jag att vi kan göra här i Jönköping.
Nu kommer kritiken mot det som hänt i Vänsterpartiet även från andra hållet, från palestinarörelsen. Ett nytt parti – Solidaritet – har startats som bland annat kräver en enstatslösning; Israel skulle alltså upphöra som judisk stat. Solidaritet anser allmänt att V gått för längt åt höger. Kanske lika bra att de lämnar, funderar Håkan Eriksson. För egen del vill jag vara pragmatisk och förbättra det samhälle som vi har i dag. Så jag ropar inte ”krossa kapitalet” och ser inte socialism runt hörnet.
