I Sändarens sista nummer är det passande att intervjua den första chefredaktören och en reporter som varit med från starten till slutet. Lena Lönnqvist och Christina Larsson var med redan från det första numret 1992, där de båda syntes på redaktionens bild. Tidningen ersatte då Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundets husorgan.
Lena Lönnkvist hade tidigare varit chefredaktör för tidningen Broderskap när hon rekryterades för Sändaren. Det var en spännande utmaning att skapa något nytt inom de kyrkliga sammanhang hon var van vid. Det blev en intensiv start när tidningen skulle lanseras, och namnet ”Sändaren” kom till tack vare Lenas mamma och bibliska referenser.
Första numret skapade blandade reaktioner bland läsarna som kom från de tidigare tidningarna. Trots utmaningarna med två styrelser att förhålla sig till, ville tidningen vara självständig och fungera som en inspirationskälla och debattforum.
Men den självständiga linjen ledde till stormiga tider för Lena Lönnqvist, särskilt när tidningen stödde partnerskapslagen för homosexuella 1994. Trots påtryckningar att avgå, stannade Lena kvar och belönades senare som Årets journalist för sitt civila mod att stå för en åsikt som skiljde sig från ägarnas.
