Genocid och de allvarligaste internationella brotten är ämnen som väcker starka känslor och debatter. Under en panel om luckor och utmaningar i internationell lagstiftning och politik med avseende på folkmord och de mest allvarliga internationella brotten, framhöll Peter Prove att World Council of Churches (WCC) under årens lopp flera gånger uppmanat FN och medlemsländer att erkänna det armeniska folkmordet, så långt tillbaka som 1979.
Enligt Prove är det en plikt för det internationella samfundet att erkänna och minnas offren för folkmord, för att läka historiska sår och förhindra liknande grymheter i framtiden. Han påpekar att förnekelse, straffrihet och bristande minne om sådana händelser ökar risken för att de upprepas.
Trots dessa påminnelser är folkmord återigen aktuellt i nyheterna. Prove noterar att medan den politiska viljan att förhindra sådana brott verkar svikta, tar internationella rättsliga tribunalerna på sig en allt större roll och gör en imponerande rättslig motattack.
Att fastställa folkmord är dock extremt svårt enligt nuvarande internationell lagstiftning, eftersom det kräver bevis på en specifik avsikt att förstöra en särskild grupp helt eller delvis. Internationella domstolen har fastslagit att för att kunna dra slutsatsen att en sådan avsikt finns utifrån ett mönster av beteende måste det vara det enda rimliga som kan dras – en mycket hög tröskel.
Trots denna utmaning känner offer för grymma brott ofta behovet av att jämföra sina upplevelser med lagstadgade folkmord, påpekar Prove.
I politiska sammanhang och i allmänhetens diskussioner och medier har begreppet folkmord stor tyngd och påverkan, konstaterar Prove. Oavsett om det gäller folkmord eller andra kategorier av de allra allvarligaste internationella brotten (som brott mot mänskligheten och krigsbrott) är det tydligt att konsekvent och icke-diskriminerande ansvar för de grövsta brotten är en absolut nödvändighet för att förhindra framtida sådana brott.
Peter Prove avslutar med en vädjan att inte ge upp i förtvivlan över internationell lagstiftningens svaghet, utan att bygga upp en effektiv verkställighetswebb genom att väva samman trådarna av internationell lagstiftning med politiska, sociala, kulturella, moraliska och religiösa trådar till stöd för ansvar och förebyggande åtgärder mot de brott som plågar vår värld idag.