Landet på Afrikas horn i nordöstra Afrika är sedan 1993 en diktatur under den enväldige presidenten Isaias Afewerki. Många eritreaner har flytt från Eritrea sedan diktaturen infördes 1993; 2015 sökte 47 000 asyl i Europa och 35 000 flydde till Etiopien. Över 15 000 har fått uppehållstillstånd i Sverige.
Lars Adaktusson har följt Eritreas utveckling sedan den svensk-eritreanske journalisten Dawitt Isaak, tillsammans med ett antal regimkritiska medborgare, fängslades i landet för mer än 20 år sedan. Kraftiga protester har genomförts både i media och bland annat på Bokmässan i Göteborg. Kravet har varit att Dawitt Isaak skulle friges.
Bland eritreaner som flytt till Sverige finns de som är trogna diktaturen och de som är kritiska. Personer som har fått politisk asyl i Sverige har flytt från en av världens mest brutala diktaturer. I Sverige utnyttjar de vårt lands fri- och rättigheter. Nu kan de säga vad de vill och ändå fortsätter de att stödja regimen i Eritrea. För mig är det obegripligt.
Det är Eritrea som står bakom och är arrangör för den kulturfestival som i år fick så våldsamt förlopp. De eritreaner som bor i Sverige har ofta vänner, släktingar, familj och släkt kvar i Eritrea. De kan vara rädda för att stöta sig med regimen.
Minst 15 000 eritreaner är bosatta i Sverige. Många unga har flytt för att slippa den hårda värnplikten, som är två till tre år. Den är ökänd för sin brutalitet och många dör eller skadas under värnpliktstiden. Det finns många historier om tortyr och omänskliga förhållanden. Det gör att framförallt de som är i yngre åldrar försöker fly innan de kallas in till militärtjänst. Formellt sett är Eritrea i konflikt med Etiopien och till och från förekommer militära sammanstötningar. Det gör att regimen satsar mycket pengar på militära resurser och försvar.
Min bild är att det mer eller mindre regelbundet förekommer militära konfrontationer i gränsområden mellan Etiopien och Eritrea. Det är ett oroligt område där båda länderna har intressen.
Om man begår brott i Sverige och har fått uppehållstillstånd här finns möjligheter att utvisa dessa personer. Däremot kan de inte utvisas om de har ett svenskt medborgarskap. Då är de svenskar. Men rent generellt ska vi vara noggranna med vilka människor vi ger asyl och vilken bakgrund de har. Här finns det nog en hel del mer att göra.
Lars Adaktusson pekar på att om en person kommer från Eritrea, söker politisk asyl och har varit oppositionell och flytt värnplikten, är det väldigt troligt att den personen bedöms ha skyddsskäl i Sverige eller något västland. Det är en orsak till att så många från Eritrea bor i Sverige.
De har haft starka skäl för att få uppehållstillstånd, därför att förhållandena är så vidriga och regimen så brutal. Jag var själv där 2008 och det var en av de värsta diktaturer som jag varit i. Det märktes i alla möjliga sammanhang, inte minst när man ville prata med befolkningen. Vanliga människor är livrädda för att växla några ord med någon från utlandet. De kan bli beskyllda för att vara spioner och gå utländska intressens ärenden. Det är ett skräcksamhälle, och har man varit där och sett hur människor har det, har man förståelse för att medborgare vill fly.
Lars Adaktusson var förvånad över att han fick visum 2008 och även inbjöds att vara med på landets nationaldagsfirande i huvudstaden Asmara, där till och med presidenten var med.
Jag gjorde ingen hemlighet av varför jag ville åka dit. Jag träffade deras diplomatiska representation i Stockholm vid flera tillfällen och pratade om Dawitt Isaak och att jag ville förstå handlandet från deras sida. Plötsligt fick jag visum och kunde åka dit på dessa premisser. Men när jag kom fick jag inte träffa de personer som jag blivit utlovad. Det var en märklig resa på många sätt, och intressant att få uppleva denna stenhårda diktatur inifrån. Jag fick några intervjuer, men inte med presidenten som jag blivit utlovad. Jag fick dock intervjua presidentens närmaste rådgivare och informationsministern.
Kanske fanns det sådana syften när de gav mig visum. Det finns exempel på personer som varit där och när de kommit tillbaka argumenterar de lite utifrån samma linjer som regimen diskuterar. ”Man måste förstå att detta är en ung nation som lever under ett tryck från Etiopen och därför måste man ha ett helhetsperspektiv.”
För Lars Adaktusson finns det inga förmildrande omständigheter. Både Dawitt Isaak och hans medfångar borde ha varit fria för länge sedan. Det är en vedervärdig behandling som nästan saknar motstycke i sin grymhet. Med tanke på att det är över 20 år sedan Dawitt Isaac fängslades kan det finnas sådana syften när regimen bjuder in journalister. Man vill få dessa
