Det blir tydligt med den ryska invasionen av Ukraina, där krigets verklighet plötsligt kom till vår bakgård. Sedan dess har händelseutvecklingen varit förstanyhet, samtidigt som civilsamhället rustade sig för ett mottagande som gick emot den strängare migrationspolitiken. Det är inte konstigt att den mest omfattande delen av avtalet handlar om migration och integration. Målet är att få till ett paradigmskifte i svensk migrationspolitik genom att sänka asylmottagandet till EU-rättens lägsta nivå, begränsa humanitärt skydd och inskränka asylsökandes rättigheter.
Den nya linjen har fått skarp kritik från Asylrättscentrum, hjälporganisationer och Sveriges Kristna råd. Kritiken handlar bland annat om kopplingen mellan migranter och kriminalitet samt ambitionen att begränsa rätten till tolk och offentligt rättshjälp. Dessutom föreslås att möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas.
Repressiva inslag som utökad utlänningskontroll och anmälningsplikt för anställda inom vård och skola läggs också fram. Frågan är vad det gör med oss som medmänniskor och vad för samhälle vi får när lärare och vårdpersonal tvingas anmäla sina elever och patienter.
Riksdagspartiernas talespersoner i migrationsfrågor diskuterade detta under ett panelsamtal, förutom Sverigedemokraterna som inte deltog. Samtalet grundade sig i en rapport som granskade beslut i hbtq-relaterade asylärenden. Rapporten visade att 96 procent av besluten varit avslag och att ingen individuell prövning i praktiken skett.
Regenteringspartierna hamnade på defensiven och Socialdemokraterna menade att det är svårt att bedöma trovärdigheten i berättelser från hbt-personer och konvertiter. Brister i samtalet ledde till att människor hamnade i kläm och deras verklighet förtjänar bättre.
