Marseille i Frankrike har hamnat i rampljuset på grund av förbudet mot hijab för franska idrottare vid de kommande Paris-OS, och Frankrikes unika syn på ”laïcité” – löst översatt som ”sekularism” – har alltmer väckt kontroverser över hela landet. Striden skär till kärnan av hur Frankrike inte bara hanterar religionens plats i det offentliga livet, utan också integrationen av sin främst invandrarursprungliga muslimska befolkning, Västeuropas största.
För många franska muslimer är dock laïcité precis den typ av diskriminerande pression som redan missgynnade minoriteter utsätts för. I spänningen finns en bred enighet att polariseringen ökar snabbt, när nedläggningar och utmaningar växer. Lagar om laïcité skyddar och möjliggör samexistens – vilket blir allt svårare, enligt Isabelle Tretola, rektor för den offentliga grundskolan mittemot Ibn Khaldoun.
Regeringsföreträdare hävdar att förbudet mot att visa en särskild tro är nödvändigt för att undvika hot mot demokratin. Staten har gjort kampen mot radikal islam till en prioritering, och sekularism ses som en vallgrav mot den fruktade tillväxten av religiös inflytande i det dagliga livet, ända ner till badkläder. ”I en offentlig skola, skolan för alla, beter man sig som alla andra och bör inte göra en uppvisning”, sa Alain Seksig, generalsekreterare för utbildningsministeriets råd för sekularism.
För många lärare och rektorer hjälper de stränga statliga reglerna till att hantera ökande utmaningar. Cirka 40% av lärarna rapporterar självcensurering på ämnen från evolution till sexuell hälsa efter attackerna på Paty och en annan lärare, Dominique Bernard, mördad förra hösten av en misstänkt islamistisk extremist, sa Didier Georges från SNPDEN-UNSA, en fackförening som representerar över hälften av Frankrikes rektorer.
Fler diskussioner om religion bör äga rum i skolorna för att undvika en ond cirkel, hävdar Haïm Bendao, rabbin vid en konservativ synagoga i ett närliggande område. ”För att etablera fred är det en daglig ansträngning. Det är otroligt viktigt att prata i skolorna”, sa Bendao, som har besökt både Ibn Khaldoun och den katolska skolan mittemot den, Saint-Joseph, som även har många muslimska elever.
Flera familjer vid Ibn Khaldoun säger att de valde den för att den kan stödja båda identiteterna istället för att förvärra alltför offentliga tvivel över om att vara muslim är förenligt med att vara fransk. ”När jag hör debatten om kompatibilitet, då stänger jag av TV:n. Rädslan har invaderat världen”, sa Nancy Chihane, ordförande för föräldraföreningen vid Ibn Khaldoun.
Vid en nylig vårlov där flickor med hijab, andra med håret fladdrande i vinden, och pojkar alla umgicks, sa en högskolestudent med hijab att byta till Ibn Khaldoun innebar både frihet och gemenskap. ”Här förstår vi alla varandra, vi blir inte marginaliserade”, sa Asmaa Abdelah, 17 år.
