På 60-talet förbjöds kroppslig bestraffning i skolor och några decennier senare även i hemmen, skriver Kristeligt Dagblad. ”Barnen idag ska inte bara synas utan även höras.” Det danska Ministeriet för Barn och Utbildning skriver på den nationella läroportalen att ”barn är kompetenta och självständiga.” Minderåriga betraktas som medborgare i samhället precis lika mycket som vuxna. De har rätt att uttrycka åsikter, känslor och synpunkter och ”kräva att denna åsikt respekteras i enlighet med barnets ålder och mognad,” står det i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Detta låter kanske trevligt, men i verkligheten ger vi våra barn en form av pseudo-frihet, säger den danska sociologen Martin D. Munk. Han anser att barn har fått allt mer ansvar över tiden, ”men vi glömmer att det krävs en vuxen för att fatta bra beslut och ha lämpligt beteende,” varnar sociologen. Han påpekar att barn varken har auktoritet, erfarenhet eller mognad nog att tänka långt framåt om konsekvenserna av de val de gör. ”Jag kan se att många barn idag kommer att lämnas ensamma med alldeles för stora beslut. Så ja till frihet under ansvar, men det måste ändå finnas vuxna som visar barnet vilka vägar det kan och måste följa”, påpekar han.
Därför har vissa föräldrar orättvist nästan ”blivit rädda för att vara föräldrar,” säger Munk. ”Självklart ska man inte överdriva sin roll som förälder, men det är också fel om man tar jämställdhetsidealet så långt att man vill vara vän med sina barn framför allt annat.”
Många föräldrar är rädda för att skada sina barn resten av deras liv, tillägger barnpsykologen Marie Tolstrup från Köpenhamn. ”Många föräldrar lutar sig mot en berättelse om att det finns några avgörande år i ett barns liv. Och om det går fel då kommer barnet att skadas för resten av sitt liv”, förklarar hon. Och även om det ibland kan vara sant, tror hon att majoriteten av barn ”kan klara av mer motgångar än vad föräldrarna tror.”
Detta koncept av ”föräldrars determinism” finns ofta bland föräldrar som har ”mycket resurser att ta reda på om de är tillräckligt bra föräldrar, antingen på biblioteket eller på internet,” säger Tolstrup. ”Rädslan för att misslyckas och traumatisera sitt barn gör att föräldrarna konstant överväger hur de ska hantera varje liten konflikt eller oenighet med barnet eftersom det finns en känsla av att det alltid finns ett optimalt pedagogiskt svar i varje situation, men det gör det inte.” Istället uppmanar psykologen föräldrar att ”luta sig mer på sin intuition och magkänsla.”
Den nuvarande synen på barn är dubbel, säger Ning de Coninck-Smith till Kristeligt Dagblad. Hon är professor vid DPU, Aarhus universitet, och har forskat om skolans och barndomens historia. ”Vi vuxna har en idealbild av att vara barnens ambassadörer, men å andra sidan vet vi fortfarande bäst.”
Denna dilemman kan också ses i det faktum att föräldrar har önskan att låta sina barn leka i sandlådan men också oroa sig för om deras barn tillbringar sin tid på ett korrekt sätt och ”lära sig vad som är viktigt för att klara sig i den globala konkurrensen vi befinner oss i.”
De Coninck-Smith betonar principen hos den danska terapeuten Jesper Juul: ”Barnet är inte i sig självt kompetent, men det krävs en förälder, en vuxen, för att utvecklas mot kompetens.”
Sociologen Martin D. Munk håller med om att vuxna är viktiga för barn. ”För barnets skull måste vi som samhälle särskilt fokusera på att skapa stabila, trygga familjemiljöer. Där barnet är rotat och inte alltid behöver ta ställning för sig själv, ensamt.”
