KRISTNA NYHETSBYRÅN

Sök
Sök
Stäng denna sökruta.

Ingvar Carlsson om livet nära döden

Ingvar Carlsson upptäckte att traumatiska händelser, som döden, kan förstärka en individs personliga utveckling över tid.

Tiden tar oss närmare slutdestinationen, även om många av oss helst inte vill tänka på det. Så var det även för Ingvar Carlsson, tills pandemin slog till och han insåg hur nära döden låg och lurade. Fick jag viruset skulle jag statistiskt sett troligen inte överleva, som äldre man med hjärtmedicin. Var det alltså min tur nu? Först försökte jag tränga undan tanken. Det gick inte. Då vände han på det och reflekterade över dödens betydelse i sitt liv. Han mindes sin morfars första fru, som dog när hon skulle rädda barn som gått genom isen. En tragedi man sällan talade om i släkten. Morfar gifte om sig och fick sju barn till, där ett av dem var min mamma Ida. Så om olyckan inte inträffat hade jag inte funnits. Det fick mig att tänka, på ett filosofiskt plan, hur stor roll både döden och tillfälligheter spelar i våra liv.

Vi ses i Albert Bonniers förlags lokaler, hem åt flera välkända författare. Nu även den tidigare statsministern Ingvar Carlsson, som är aktuell med boken I sällskap med döden. Han fick nyligen ryggproblem och har svårt att sitta still längre stunder, ”så ni får ursäkta om jag står upp och svarar ibland”, men i övrigt är det svårt att tro att Ingvar fyller 90 år om ett år. Döden är något han kom i kontakt med tidigt, när han som 12-åring fann sin pappa liggandes vid kafferosteriets stora maskin. Pappans liv gick inte att rädda. Under skrivandet insåg jag att händelsen påverkat mig mer än jag tidigare förstått. Jag har stora minnesluckor från den här perioden, och gick inte på begravningar i många år efter det. Han såg ett samband med den ångest han alltid känt över att ­något allvarligt skulle hända de närmaste.

Men så plågsamt som det var att erkänna kom jag även fram till att pappas död också gjorde mig bättre rustad för de svåra ­situationer jag skulle råka på längre fram, som när Olof mördades. Och jag lärde mig tidigt att ta ansvar, med min mamma som föredöme, säger Ingvar. I boken beskriver han sin mamma som en räddande ängel.