KRISTNA NYHETSBYRÅN

Sök
Sök
Stäng denna sökruta.

Klimatfastan har blivit en helig vana

Församlingar i Equmeniakyrkan engageras i samtal, eftertanke och bön för klimatet under fasteperioden femte året i rad.

Mellan juletiden och påsktiden i kyrkoåret finns den period som kallas stora fastan, som är en förberedelseperiod inför påsken. Karin Wiborn, biträdande kyrko­ledare, konstaterar att det har blivit en ”helig vana” i Equmeniakyrkan att uppmärksamma klimatet under denna tid.

Klimatfrågorna skapar så mycket konflikter och lidande i världen. På ett personligt plan också mycket oro inför hur framtiden ska bli. Som kyrka vill vi ge utrymme för samtal om denna oro, men också om vad vi kan göra konkret som enskilda och tillsammans. Vi vill uppmana till bön för världen och för varandra, säger hon. Henric Götefelt, projektledare i Equmeniakyrkan för klimat­nödläge och Grön kyrka, ser att engagemanget i klimatfrågorna ökar bland församlingarna genom att efterfrågan på material blivit allt större.

Även i år uppmärksammar vi att det råder klimatnödläge. Vi har gjort filmklipp och producerat texter som underlag för det lokala arbetet och för att hjälpa varandra att ta steg i riktning mot en mer hållbar livsstil. I takt med detta engagemang har även behovet av att vända sig inåt i bön och fasta ökat.

Inför varje söndag i fastan kommer det att på Equmeniakyrkans hemsida finnas en fråga att ­reflektera över för sig själv ­eller i samtal tillsammans med andra: Vad betyder det att vara Guds ­avbild? Vilket ansvar har kristna i förhållande till resten av skapelsen? Känner du någon sorg inför det som sker i skapelsen i vår tid? Det samtalet kan föras vid kyrkkaffet eller under en promenad. Det är viktigt att vi på olika sätt ger utrymme för samtalet om den akut mest angelägna frågan. Vad gör den med vårt inre?, säger Karin Wiborn.

Jag tror att våra församlingar har en unik möjlighet att möta människors oro inför framtiden. Dessutom tror jag att varje församling kan bli ett nav för förändring i vår värld. Vi har allt att vinna på att ta människors oro på allvar genom att ge utrymme för reflektion och bön för det som är vår gemensamma framtid.