KRISTNA NYHETSBYRÅN

Sök
Sök
Stäng denna sökruta.

Lasse Åbergs spretiga liv i ny bok

3 min lästid
I boken "Lasse Åberg - Samlade fragment ur ett spretigt liv" sammanfattas den välkände grafiske formgivarens, konstnärens, filmproducentens och författarens många livserfarenheter.

Hoforssonen Lasse Åberg är för många svenskar lika synonym med Sverige som Kalles kaviar, midsommarstången och surströmmingen. Han har med sina produktioner gått genom rutan, bokstavligen. Hans konstnärliga karriär tog sitt avstamp när han i början av 1960-talet kom in på Konstfack. Lite mer om det senare i intervjun.

Den nya boken, som släpptes i september, är Lasse Åbergs första där han skrivit om sitt liv. Livet ”under de första 83 åren”.

– Jag fick frågan av förlaget som gav ut min förra bok, ”Havet är din bästa kompis” (en kunskapsorienterad bok för barn om miljön) om att skriva en biografi. Jag ville att det skulle vara en lättsam sådan och göra den utifrån egna idéer, berättar Lasse Åberg för Inblick.

Ordet ”fragment”, som han har med i titeln på boken, har han hämtat från författaren Werner Aspenströms uttryck ”fragmentarie” – en person anställd av sig själv med ansvar för skärvor. Ordvalet är, enligt Lasse själv, en slående beskrivning av hans eget yrkesliv.

– Jag har ju hoppat runt som tusan i näringslivet i olika media. Jag har skrivit mycket, tecknat mycket, skrivit musik och så vidare. Verbalt potpurri kallar jag det också för.

– Boken innehåller berättelser, kåserier, program jag medverkat i, föredrag och utdrag ur mina andra böcker som jag plockat ihop i denna bok. Jag har fått väldigt bra respons från boken, vilket är kul.

En inspirationskälla som närde den unge Lasses tidiga intresse för teckning var bland annat den amerikanske konstnären Lawrence Woods målningar föreställandes apor i olika situationer, som Woods ofta porträtterade.

– Som alla barn ritade jag mycket och hade ett visst bildsinne. Jag fick feedback av mina föräldrar och släktingar. De tyckte att jag ritade fint och kul. Då tänkte jag att jag ska bli tecknare, vilket jag intalade mig själv redan i fyraårsåldern.

Familjens fascination över Lasses talanger fick honom att så småningom söka till det ansedda Konstfack.

– Det förändrade mitt liv i grunden. Det var en gedigen utbildning, och numera kan jag kalla mig för Magister.

Lasse Åbergs museum i Bålsta, som vi befinner oss i under intervjun, är en ombyggd gammal ladugård som Lasse såg potential i och fick köpa av kommunen, som hade planer på att riva den. Att det blev just i Bålsta är för att han själv bor där. Sedan år 1999 är museet i full gång. Samlingen av diverse figurer, teckningar och annan konst vilar, enligt Lasse Åberg, på tre ben – Disneysamlingen, serietecknare och animatörer, och originalteckningar av svenska och internationella konstnärer.

– Den vanligaste frågan jag får är varför jag samlar på just Musse Pigg. Visst. Jag var förtjust i Kalle Anka, Musse och Disneyfilmerna som gjordes. Men den förtjusningen avtog i puberteten, när jag upplevde att jag blev vuxen. Men sen kom popkonsten, och då bestämde jag mig för att rita av Disneyfigurer med popkonstens tekniker. Så det kom i gång rätt sent.

Förutom de av många älskade Sällskapsresefilmerna om Stig-Helmer Olsson var Lasse Åberg i TV-rutan också i egenskap som programledare för barnprogrammet ”Disneytajm” under det sena 1980-talet.

– Jag fick frågan om jag ville göra ett barnprogram just för att de (Sveriges Television) visste att jag samlade på Disneyfigurer. Jag valde ut mina favorit-Disneyfilmer som visades i programmen och som varvades med att jag berättade historia och kuriosa kring Walt Disney. Jag fick plugga på om Disney under den tiden.

För Inblick berättar han, som kuriosa i slutet av intervjun, om uppdraget han fick att designa omslaget till Bibel 2000.

– Jag förstår fortfarande inte varför just jag fick frågan, men jag är glad över att jag fick den.

Den 83-årige Lasse Åberg har inga planer på att lägga sig på sofflocket. Han kommer fortsätta att vara involverad i museet, och han är redan i gång med nästa projekt.

– Det är fortsatt jobb med museet, med kommande utställningar. Sedan skriver jag på en ny bok, som är en uppföljare till boken om havet, som ska delas ut till landets skolor. Att upplysa barn och unga om havet som vi håller på att förstöra känns meningsfullt för mig.