Det är förståeligt att Lisa Ridzén känner viss förundran över den färd hennes tranor tagit med henne på under det halvår som gått sedan boken nådde lyssnare och läsare. Först seglade den upp i topp på svenska försäljningslistor, sedan raskt vidare ut i världen.
Tanken fascinerar, att den mycket specifika landsbygdsverklighet som bokens huvudperson Bo lever i nu ska delges läsare i helt andra kulturer. Hur kommer berättelsen att landa i en arabisk kontext? Eller hos tamiler i södra Indien?
– Ja det är ofattbart, svårt att ta in, konstaterar Lisa när vi slår oss ner i hennes hemmabyggda växthus, där frodigheten vittnar om gröna fingrars handlag.
– Jag har ju inte ens haft någon ambition att bli författare, säger hon.
Den lilla byn.
Lisa är uppväxt i en av de många byar som ramar in jämtländska Storsjön: Hegled, lite sydväst om själva staden Östersund, med utsikt mot Oviksfjällen. Samma miljö som bokens Bo bor i.
Farfar Bertil.
– Jag har alltid stått nära min farfar. Vi delade vardag under min uppväxt. Sista sommaren han levde, 2010, intervjuade jag honom om hans liv, både om det privata och om hans samhällsengagemang. Han har gett mig mycket inspiration. Men jag måste ändå poängtera att Bo i boken inte är kopierad från farfar.
Jobbet i hemtjänsten.
– Både häromkring och i Malmö har jag arbetat med gamla. Den hemtjänstpersonal som hjälpte farfar har varit en fin förebild när jag skapat bokens Ingrid.
