Oftast någon helt annanstans än där vi är. Oftast för helt andra personer än oss. Känslan av – och rädslan för – utanförskap är allmänmänsklig. Askungens längtande suck bort mot slottet i skymningsljuset: ”Vad är väl en bal på slottet…?”, betyder egentligen inget annat än: ”Tänk om man ändå hade varit bjuden.”.
Den psykiska ohälsan breder ut sig bland barn och unga i vårt land. Ofta kopplas den samman med de sociala medierna. På Instagram och TikTok finns inga pauser. Hela tiden pumpas bilder, uppdateringar och push-notiser. Dessa tar aldrig slut. Ytan är ständigt välpolerad. Möjligheterna är eviga. Men därmed också utanförskapet. Inte heller det tar paus. Så många sammanhang som fladdrar förbi dit man själv inte har tillträde.
Så är det också för oss vuxna. Bilderna från den stora världen och gästlistorna från de fina tillställningarna påverkar oss. Men kanske har vi lättare att se igenom dem. Har man levt en stund kan det vara enklare att acceptera att själv inte alltid stå på gästlistan. Sådant är livet. Desto mer remarkabelt är då den här helgens evangelium: Välkommen – du är bjuden!.
Evangeliet är ett inbjudningskort som möter oss, just där vi står. Evangeliet känner inga VIP-personer, utan träffar oss alla. Utan krav kommer det med gemenskap i vår ensamhet, med sammanhang i vårt utanförskap, med en inbjudan i vår Askungesaga. Det är verkligen ett evangelium – goda nyheter för alla människor. Sedan kan ingen påstå att söndagens text är särskilt enkel. Den väcker en mängd frågor.
Så, dröm dig inte bort till andra sammanhang. Och låt inte livets alla plikter komma i vägen. Undanflykterna kan vara många och – faktiskt – rätt rimliga. Bortförklaringarna i bibeltexten verkar både ärliga och uppriktigt beklagande. Någon har köpt en åker. En annan ett par oxar. En tredje har gift sig. Man har annat att tänka på än att gå på fest. Begripligt? Ja. Ändå är det utmanande budskapet en enda: låt inte livet komma emellan dig och Livet. Livet är en fest – och du är bjuden.
