Felicia Murrell finner lika mycket frid vid sitt altare som i evangeliet enligt Johannes. Som livscoach och före detta pastor har Murrell lång erfarenhet av religiös ledarskap. Efter att ha upplevt så kallad ”kyrkokränkning” och tillbringat större delen av sitt liv i kyrkor över teologiska spektrumet, betraktar hon sig nu som ”interspirituell”. Hennes version av kyrka tar ofta form av en grupp kvinnor som samlas över glas vin.
I sin nya bok, ”And: The Restorative Power of Love in an Either/Or World”, framhäver Murrell sin ovilja att acceptera binära tankemönster och förskrivna formler. Boken har en oortodox struktur där stora ampersander separerar avsnitten.
Boken är fylld av reflektioner kring ämnen som ras, kyrka och undran, och ackompanjeras av konstnärens Jonathon Stalls lekfulla bläckteckningar. Murrells bok bjuder in till att utforska en obunden spiritualitet där Gud är kärlek och där kärleken inte tillhör någon specifik institution. Religion News Service intervjuade Murrell om Jesus som modell för spirituell fluiditet, om hur en spirituell gemenskap kan se ut utanför kyrkan och om hur man inte bör agera när man möter någon som dekonstruerar. Artikeln har blivit redigerad för att vara kortfattad och tydlig.
Boken började ta form inför valet 2016 och fortsatte under 2020 med pandemin och rasoroligheterna. Murrell såg den ökande polariseringen i samhället och kände att det behövdes mer utrymme för både/och. I sin dekonstruktionsresa försökte hon släppa extremerna av gott vs. ont, heligt vs. profant för att omfamna en mer nyanserad verklighet.
Murrell betonar att kraften i stor bokstav ”K” kärlek är central i hennes bok. För henne är vi alla skapade i en högre makts avbild, och den högsta makten är kärlek. Genom att komma i kontakt med denna kärlek har Murrell funnit sätt att läka och vara sann mot sig själv och andra. I boken utforskar hon också temat enighet och mångfald inom kristna samfund och betonar vikten av verklig, öppen relationell förbindelse.
Murrell menar att en viktig läxa vi kan lära av Jesus är att vara öppna för förändring och att omfamna mångfald. Istället för att följa strikta regler och dogmer erbjuder Jesus en väg av kärlek och relationer. Murrell uppmanar också till att se alla människor som unika individer och att omfamna våra olikheter istället för att försöka assimilera oss till en homogen grupp.
Att omfamna interspiritualitet innebär för Murrell att se sig själv som del av en större gemenskap av tro och visdom. Hon hämtar inspiration och praktiker från olika andliga traditioner och tror på att sanningen och kärleken kan uttryckas på olika sätt. För Murrell är gemenskap en väg till läkning och hon beskriver hur hennes ”Girls’ Nite Out”-grupp har blivit en plats där sårbarhet och äkthet får blomstra utan dom eller förklaringar.
Slutligen ger Murrell råd till kyrkofolk om hur man bemöter dekonstruerande eller avhoppade medlemmar. Istället för att försöka försvara eller klandra andra för deras trosvandring uppmanar hon till att vara ödmjuk, vänlig och att låta varje individs resa vara deras egen. Hon uppmanar oss att våga se sanningen och kärleken i varje individ och att lita på kärleken även när det är svårt.
