KRISTNA NYHETSBYRÅN

Sök
Sök
Stäng denna sökruta.

”Skräcknatten i Armenien: Dramatiska flyktingöden efter attacken”

Kvinnan flydde med sin döde makes kropp och prästen kämpar mot hat i krisdrabbade Nagorno-Karabach.

Mkhchyan är en typisk armenisk tätort, några affärer, en armenisk-apostolisk kyrka och låga, grå eller bruna hus som breder ut sig runt centrum. Det är liknande byar och städer som i stor utsträckning burit bördan av armeniska flyktingkatastrofen. När azeriska styrkor i höstas intog enklaven Nagorno-Karabach flydde i princip hela befolkningen, omkring 120 000 armenier. Flyktingarna inkvarterades där de kunde rymmas: hos släktingar, i skolor och i lokaler som kunde undvaras.

Vänd mot altaret i den mörka och svala kyrkan sjunger prästen sina böner med en röst som fyller hela salen. Ani Hakobyan och Zhasmin Arzumanyan står stilla framför honom med sänkta huvuden.

När vi sätter oss i församlingshemmet är de försiktiga. De rör inte dadlarna eller kakorna som dukats fram, inte heller kaffet. Ani är klädd i svart, Zhasmin i ljusare kläder, båda är tyngda, ansiktsdragen spända. Det är som om de måste kämpa för att ta sig upp till ytan i det hav av saknad de befinner sig i, för att kunna berätta.

Ani var chef och administratör på universitetet i Stepanakert, största staden i Nagorno-Karabach och huvudstad i den självutnämnda republiken Artsach. Hon beskriver sitt tidigare liv som ljust, det fanns en närhet och solidaritet mellan människorna i enklaven som förenades i kampen för överlevnad.

– Vad jag saknar? Naturen, människorna, landet, vattnet – allt, säger hon.

Efter att Azerbajdzjan inlett en nio månader lång blockad av Nagorno-Karabach, där invånarna till slut saknade både mat och mediciner, gick azeriska styrkor till attack. Både egna myndigheter och de ryska fredsbevarande styrkorna i området uppmanade befolkningen att lämna sina hem. Få såg det som ett alternativ att stanna, trots att den azeriska ledningen försäkrade att de skulle behandlas väl.

– Vi har sett och hört om så många fruktansvärda övergrepp. Människor har inte bara dödats utan civila har halshuggits (övergrepp som bekräftats av bland annat Amnesty, reds anm). Hur ska man kunna lita på sådana människor?, säger Zhasmin, som annars är den tystare av de två.