Mitt emot det ryska konsulatet i norska Kirkenes, allra längst upp vid Barents hav, sitter blommor och bilder på den döde oppositionsledaren Aleksej Navalnyj uppklistrade på en lastpall. Ett enkelt och tydligt budskap.
– Ibland är bilderna bortrivna och alltihop vält undan. Men det är snabbt uppe igen, säger Atle Staalesen, publisher på nättidningen The New Barents Observer.
Både norska och ryska på skyltarna. Staden har sedan länge ett ambivalent förhållanden till sin stora granne.
Kirkenes var den första platsen i Norge som tyskarna lämnade i slutet av andra världskriget. Långt före Oslo och de andra städerna.
Men i krigets slutskede förstördes staden. Ryssar och allierade bombade och när tyskarna slutligen retirerade brände och sprängde de vad som fanns kvar. Staden har därför ingen pittoresk trähusbebyggelse som andra norska småstäder. Charmen finns hos invånarna. Kirkenes i sig känns skamligt naket, kalt, hårt och grått, när snön är borta. Skyfflarna vilar ännu mot kökstrappen. Skylten om takras har nyss, i juni, förpassats till butikernas entréer.
Här flörtas inte med turisterna, men man roar sig själva. En blåsmusikfestival pågår den här veckan i juni med orkestrar från hela den norska finnmarken.
”Hinduer lockas av mantran – stannar för minnena”
Ungdomar ser tillbaka på lärorik sommar på hinduiskt ungdomsläger – för ungdomar, av ungdomar.