Det har gått 44 år sedan Kronoparkskyrkan i Karlstad invigdes gemensamt av biskop Sven Ingebrand från Svenska kyrkan och Lars Lindberg från dåvarande Svenska missionsförbundet. Än i dag utgör samarbetskyrkan ett välkänt inslag i Karlstads kristna liv. Lars-Arne Sjöberg, tidigare ordförande i Kronoparkskyrkans missionsförsamling, menar att de två samfunden bidrar med olika typer av resurser, vilka genom Kronoparkskyrkan kan användas tillsammans. – I grunden skulle jag säga att vi har olika styrkor vilka vi gemensamt kan använda oss av. Svenska kyrkan har mycket större personella resurser än vad vi har, samtidigt har vi större inslag av lekmannaengagemang.
Hur kombinerar man då den nationellt uttalade viljan att närma sig varandra, när det lokala arbetet formas i en vardag som präglas av ojämna ekonomiska resurser? Lars-Arne lyfter att medan Karlstads pastorat har närmare 50 000 medlemmar och elva kyrkor har Equmeniakyrkan i Kronoparken enbart en halvtidsanställd pastor. – Svenska kyrkan är stor och ekonomiskt stark, säger Lars-Arne som menar att det i frågan om resurser lätt kan bli en relation där pastoratet är storebror och Equmeniakyrkan får vara lillebror. Lars-Arne lyfter även hur det lätt kan bli en krock i beslutsprocesserna, där den svenskkyrkliga episkopala ordningen möter frikyrkans decentralisering, i vilken den enskilda församlingen har stort utrymme att forma sina egna beslut.
Enligt Lars-Arne är den absolut största skillnaden mellan de två samfunden församlingssynen. Equmeniakyrkan vilar på en tradition där bekännande medlemmar utgör församlingens hjärtslag. Svenska kyrkan å sin sida har en tradition av att se sig som en folkkyrka där det inte krävs en personlig bekännelse för att tillhöra församlingsgemenskapen. Lars-Arne gör ingen hemlighet av att han genom åren önskat mer villighet från Svenska kyrkan att mötas och samtala kring de olikheter som finns. – Jag skulle ha önskat en större öppenhet från Svenska kyrkan i Karlstad att mötas i det ekumeniska samtalet. Vi har olika församlingssyn, så är det. De som besöker kyrkan märker inte av det så länge det dagliga arbetet flyter på. Men de av oss som finns på baksidan behöver få tid att prata om de djupa frågorna.
När man funnits som samarbetskyrka i mer än 40 år blir vanans kraft stark. Och Lars-Arne menar att det kanske är därför som det ibland är svårt att få till en utveckling av verksamheten. – Man är nöjd som det är och då tycker man kanske att det är lika bra att köra på. Då slipper man bekymret med att ta tag i frågorna som dyker upp i ett djupare samtal. Samtidigt kan ansvaret i en relation aldrig vila på en part. Lars-Arne menar att det finns lärdomar att dra. – Vi har kanske inte har varit tillräckligt starka för att ställa frågan på sin spets, vilket har lett till att vi alltför lätt har böjt oss i relationen till pastoratet, menar Lars-Arne som säger att man trots olikheterna samfunden emellan måste våga ställa frågorna.
Mycket har hänt på 40 år. Personerna som var med och invigde Kronoparkskyrkan har förbytts mot nya och Svenska missionskyrkan är nu en del av Equmeniakyrkan. Kyrkan och relationen traditionerna emellan visar att ekumenikens terräng ibland innebär en vandring genom snåriga skogar. Frågan är vad som krävs för att Kronoparkskyrkan inte bara ska förbli en del av Karlstad under de kommande 40 åren, utan också utvecklas? Lars-Arne funderar över frågan och landar återigen i att grunden måste läggas i ett fördjupat ekumeniskt samtal där samfunden lokalt kan mötas på likvärdiga grunder. – Ibland känns det som att det ekumeniska samtalet har stannat upp. Inställningen är alltför ofta nu är det bra som det är. Men vi får inte vara så tafatta att vi blundar för frågorna. Och i detta krävs ett ekumeniskt samtal och då behövs ett intresse från båda sidor.
Domprost Dan Fredriksson har till Sändaren lämnat en skriftlig kommentar om samverkan mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan i Kronoparkskyrkan. ”Samarbetet i Kronoparkskyrkan har under många år varit viktigt för Svenska kyrkan i Karlstad. En framgångsfaktor har varit samfundens välvilja och samsyn i att fokusera på gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Här har de olika kyrkorna sett varandra som resurser. Missionskyrkan och nuvarande Equmeniakyrkan har bidragit med den nära och självklara kontakten mellan församlingsmedlemmar och den verksamhet som pågått i Kronoparkskyrkan. Detta rör allt ifrån kvinnofrågor, språkkaféer till organiserandet av praktiskt arbete i och kring kyrkan. Tillsammans har de båda kyrkorna gjort mer än de skulle kunna ha gjort enskilt. Den diakonala medvetenheten och synen på Kronoparkskyrkan som hela lokalområdets kyrka har stärkts.”.