Den 5 augusti, lagom när det ihärdiga regnandet parkerade över vårt land, startade vandringen som pågår i fyra veckor. På stigar och småvägar samt med båt över Vänern och Vättern tar man sig genom landskapet från norska gränsen till Vadstena. Deltagarna är med olika långa perioder, upp till 16 personer är anmälda för övernattning, och vid morgonsamlingen kan vem som vill ansluta för att gå med över dagen. Man kommer nära livets basbehov som att äta, dricka och vila, berättar Lena Bergström när Sändaren når henne någonstans i Värmlandsskogarna.
I inbjudan ställs en fråga: Hur ger vi varandra mod att släppa taget om de levnadssätt som orsakar kriserna och börja gå i riktning mot det som är hållbart, heligt och hemma? Det har också med tro att göra. Hur vi talar om jorden och om vårt beroende av den, säger Lena Bergström. Pilgrimsvandring har alltid funnits i samband med kristider som ett sätt att visa en vilja till omställning och omvändelse. Genom att kliva ut ur konsumtionssamhället får man möjlighet att reflektera över om vi kan leva på andra sätt. Vandrarnas ärende får uppmärksamhet av en del lokaltidningar på sin väg, men också genom alla kontakter de får vid bygdegårdar, församlingshem och andra övernattningsplatser. Bland annat får Equmeniakyrkans församlingar i Säffle och Skara besök. Vi skriver på sociala medier och sänder varje morgon en liten hälsning via projektets facebooksida, berättar Lena Bergström.
Ett tydligt skrivet budskap kommer att ges till regering och riksdag men också till samfundsledningar och församlingar. Så vi påverkar i både stort och smått. Det är ett sätt att förändra världen i små steg, man sår ett frö för att få ett ökat engagemang. Vilken effekt vandringarna har är svårt att mäta då mycket görs på olika håll för att öka fokus på klimatfrågan. Sedan starten 2021 har många lokala Pilgrims Walk for Future genomförts och varje steg går att se på hemsidans stegräknare. I sin tjänst som evangelist på Equmeniakyrkan har Lena Bergström inriktning mot diakoni och brobyggande i samhället. Där får klimatfrågorna utrymme. Vi måste jobba på alla sätt vi kan, och det gör vi till vardags. Vi jobbar till exempel med att få ner koldioxidutsläppen som individer och som församling, vi är aktiva i debatter och har en stark opinion för att göra politiska åtgärder. Man har även gjort en genomlysning av utsläppen som samfundets nationella organisation har, och diskussioner förs om hur resepolicyn kan förändras och stramas åt, även om det inte handlar om fullständigt flygstopp till missionsländerna.
Lena Bergströms engagemang för klimatfrågan är starkt och hon har personer i sin närhet som deltar i andra, mer spektakulära, klimataktioner. Jag tycker de har sin giltighet, det bidrar till ett tryck som behövs. Det handlar om att man har använt alla vanliga uttryck, exempelvis demonstrationer, och känner att det inte hjälper. Det leder till att det blir fler aktioner av civil olydnad för att få människor att lyssna när situationen är så akut och politiken ligger så långt efter. Jag har stor respekt för dem som engagerar sig, förklarar Lena Bergström. Egentligen är det oerhört märkligt att responsen är så låg och ineffektiv. Det borde vara normalt och självklart vara engagerad för att bevara våra livsförutsättningar. Det är konstigt att bli kallad alarmist för att man vill bevara livet.
