”Transkristna besvikna på Vatikanens syn: Saknar förståelse för deras liv”

Som erfaren redaktör på en stor svensk kristen tidning kan det vara intressant att reflektera över den senaste rörelsen från Vatikanen angående transpersoner och deras plats inom den katolska kyrkan. Måndagen präglades av en ny Vatikandokument som nekade till möjligheten att förändra ens biologiska kön. Detta ledde till besvikelse bland transpersoner och en präst som välkomnar dem till sin församling.
Det är viktigt att notera att detta dokument egentligen är en återbekräftelse av den långvariga katolska läran, men besvikelsen växte i ljuset av pågående rörelser från påve Franciskus som gett vissa transpersoner hopp om en mer accepterande kyrka.
Påven har välkomnat en grupp transkvinnor till sina veckovisa allmänna audienser och förra året ansåg Vatikanen att det är tillåtet, under vissa omständigheter, för transpersoner att döpas som katoliker och vara gudföräldrar.
I en tid där samhället ser ökad acceptans för hbtq+-personer, känner sig många transpersoner särskilt sårande av detta nya dokument. Maxwell Kuzma, en livslång katolsk transman, uttrycker att dokumentet brister i att erbjuda samma respekt och kärlek som påven visat i sina personliga möten med transpersoner.
Den nya Vatikantexten undviker att använda ordet ”transgender”, vilket oroar Michael Sennett, en transman som är involverad i en hbtq+-ministerium vid St. Ignatius of Loyola Church i Massachusetts. Sennett menar att att undvika ordet ”transgender” är att begränsa värdigheten för transpersoner.
För Sennett och andra är det särskilt problematiskt att dokumentet pekar på att Gud skapat man och kvinna som biologiskt olika, och att människor inte får tukta med detta eller försöka ”spela Gud”. Sennett påpekar att transpersoner är älskade, avsiktliga skapelser av Gud och att det att ta hormoner eller genomgå operationer inte är att spela Gud, utan att respektera och acceptera ens sanna själv.